Karne – Skriet från häxberget, av Kristina Suomela Björklund
Alla har hört talas om häxprocessen, när häxorna brändes på bål och utsattes för diverse andra hemska tortyrmetoder och avrättningar till följd av vidskepelse.
Saxat:
“Vad skulle du göra om du hamnade i tiden när jakten på häxor var som värst och du själv blev jagad både då och i nutid? Märit och hennes kollegor på Ödets förlag får besök av en gammal kvinna som berättar en aldrig tidigare avslöjad historia om häxprocesserna i Ångermanland. Hon vill att de ska skriva den åt henne. Efter besöket börjar Märit drömma mardrömmar så verkliga att det känns som om hon upplever dem på riktigt.”
I Kristinas roman färdas vi mellan nutid och dåtid. Det är en riktigt spännande och ibland obehaglig berättelse som håller intresset uppe rakt igenom. Inte minst är det oerhört intressant med en bok om häxprocesserna, en mörk del av mänsklighetens historia som åtminstone jag aldrig läst om i en fiktiv berättelse.
Det är välskrivet, konstant spännande och karaktärerna är intressant. Jag älskar hur Kristina fått till kombinationen av fiktion och något av ett tidsdokument, det här är ju trots allt något av en skamfläck i historien. Jag kan emellanåt störa mig lite smått på “tidsresorna” även om författaren faktiskt lyckas få till det överraskande bra. Det blir aldrig förvirrande och de spelar en avgörande roll i att föra den fascinerande handlingen framåt.
Jag hade dock gärna sett att delarna som utspelar sig i dåtid hade fått ta ännu större plats – det ska ni dock inte läsa som en negativ kommentar – boken hade gärna fått vara längre. Så pass fascinerande är det.
Uppläsningen av Marie Oliv är godkänd, men lämnar något mer att önska.