Raseri, av Andreas Ek
Raseri är Andreas Eks debut. Den är suveränt inläst av Ludvig Josephson, som bland annat läser in merparten av novellerna i finfina Creepypodden.
Jag vill börja med att avslöja att det här är en bok jag verkligen gillar. Det är “min” genre, med meningen att den är en själslig broder till min egen Europa Pandemus. Vidare ska sägas att en artikel i lokaltidningen kring just Raseri var en av anledningarna till att jag för några år sen var på vippen att ge upp på mitt eget manus. Jag läste artikeln och kände kort och gott: “Fan, min bok finns redan.”
Sen blev det inte så. Men nu vet ni!
Saxat:
“Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet.”
Vi får alltså följa polisen Erik, MMA-fightern Pontus och några andra karaktärer som kämpar för att överleva i förödelsen som följer ett virus som förvandlar folk till vettvillingar. Jag använder inte ordet zombier, för det är mer realistiskt än så, precis som i min egen debut.
Eks debut är rapp, välskriven och oavbrutet spännande. Något jag genast tänkte efter att ha lyssnat på denna var dels, naturligtvis, “ge mig uppföljaren”, men även “det här är en författare att hålla koll på”. Inte hålla koll som i stalka, alltså. Utan… Ni vet… Höra sig för lite blygsamt vad herr Ek kan tänkas ha på gång inom den närstående framtiden?