Skott, av Liselotte Divelli
Saxat: “Peter Andersson är en framgångsrik författare och mediaperson som i åratal hjälpt polisen att kartlägga den organiserade brottsligheten. Han har planer på att fullfölja en egen bok om Palme-mordet med svaren på sina teorier och efterforskningar, men har svårt att hitta motivationen.”
Jag ska börja med att skriva att jag på förhand inte hade en aning om vad boken handlade om. Därför blev det en väldigt trevlig överraskning. Författaren Peter (fint jävla namn för övrigt) kontaktas av en anynom man som säger sig sitta inne på ett scoop. Snart förstår Peter att den här mannen både kan vara fullständigt galen och samtidigt, möjligen, kan det även finnas något i det han berättar. Det utvecklas dock till en minst sagt otrevlig spiral med en oberäknelig garanterat tungt kriminell och samvetslös som till varje pris vill berätta sin historia. Inte utan att hota Peter. Och folk i hans närhet.
Så. Slut på re-cap. Det här är en oerhört spännande berättelse. Jag fullkomligt älskar främst första halvan av den. Det är oväntat, spännande och riktigt välskrivet. Men det händer något efteråt. Den tappar lite momentum. Kanske tas svängarna ut lite för mycket, jag vet inte. Samtidigt kan den emellanåt bli lite väl övertydlig (något jag själv också beklagats för att bitvis vara, vi kan alla bättra oss). Vissa intriger, smarta i sig, förklaras i lite väl mycket detalj eller för tidigt, istället för att verkligen låta oss bli helt överraskade.
Men, som helhet är detta en riktigt spännande berättelse som jag uppskattade. En rekommendation är dock att lyssna på den här boken i hörlurar. Magnus G Bergström gör ett mestadels riktigt bra jobb som inläsare, men jag märkte att ljudet, när jag lyssnade i bilstereo (vilket jag oftast gör) var väldigt burkigt och ibland blev det svårt att höra klart – men med hörlurar fungerade det utmärkt.
Jag kan varmt rekommendera den här boken. Främst till er som tröttnat på standarddeckare om trötta poliser.