Himmelstrand, av John Ajvide Lindqvist
Låt mig börja med en positiv sak – Thomas Oredsson gör ett stabilt jobb som inläsare.
John Ajvide. Denna svenska folkets egen skräckmästare. Han var länge en favorit. Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Pappersväggar, Lilla Stjärna – jag älskade dem alla. Främst de första två.
Sen förändrades något, och Ajvide har aldrig blivit densamma, i min mening. Jag läste ungefär halva Människohamn, som hade fått så himla bra kritik, men tröttnade, fastnade aldrig för berättelsen. Himmelstrand likaså. Jag började läsa den när den kom, men gav upp. Gav den en ny chans nu som ljudbok, för den låter trots allt så intressant. Saxat:
“Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser.”
Jag älskar idén och det är trots allt den, i kombination med gammal kärlek till författaren, som fick mig att ändå ge den en andra chans. Boken börjar även småspännande. Kombination spänning, mystik och lite humor. Problemet är att spänningen avtar ganska snabbt och boken känns plötsligt oändligt lång. Det slutar som en ganska menlös transportsträcka och inget direkt obehag väller upp inom mig. Faktum är att jag lyssnar på hela boken och känner… Ingenting. Jag vill ha John Ajvide åter där han började. Hans språk är och förblir fantastiskt, men när jag inte längre bryr mig om vad som händer så betyder det inte mycket.
Himmelstrand får 2 bleka pannkakor av 5.
Bra recension! Det jag kan invända mot är inläsare Oredsson, tycker det går allt släpigt och långsamt. Kör på 1,5x hastighet för att klara av boken.
Tack! Ja… Kan hålla med, men faktum är att jag ofta upplever så. Jag lyssnar nästan aldrig på ljudböcker i normal hastighet längre 😀