Morden på Mörkö, av Samuel Karlsson
Den här boken har ju knappast flugit under radarn senaste tiden. En uppsjö av lyssningar och med på listor och omröstningar. Vanligtvis är jag ju inte överdrivet förtjust i den här genren. Mordmysterier ÄR inte min grej, att gräva djupare.
Vi saxar lite från baksidan:
“Jessica Jackson är polis i Västervik och får ärva ett gammalt nedlagt mejeri på (den fiktiva ön) Mörkö, där hon drömmer om att starta ett mikrobryggeri. Men när en död man flyter i land på ön grusas hennes planer. Efter en fest i bygdegården försvinner en ung kvinna. Allt tyder på att hon blivit utsatt för våld. Jessica var själv med på festen, men har inte någon klar bild över vad som egentligen hände. Allt hon minns är ett bråk mellan några invandrare och den försvunna kvinnan. Eftersom hon känner till platsen dras Jessica snart in i den alltmer komplicerade polisutredningen. Och när ön blir isolerad efter en häftig storm står hon plötsligt helt ensam. Den idylliska fasaden briserar. ”
Samuel Karlsson är på sina sätt en frisk fläkt. Dels tilltalas jag rejält av hans språk. Det är vackert och målande utan att det blir för mycket fokus på onödiga detaljer eller långrandiga beskrivningar. Det tar ett tag innan jag verkligen rycks med i historien, det ska erkännas. Jessica Jackson är en intressant huvudkaraktär och hennes tänkta liv med mikrobryggeriet ger lite extra färg. Det som kretsar kring mordet och utredningen är dock inte av jättestort intresse till en början. Det känns på många sätt rätt typiskt.
Men. Karlsson har vissa ess i rockärmen. Dels bjuder hela isolationen av övärlden, till följd av storm, på lite extra spänning och ny ved till brasan. Vad som dock blir avgörande för det faktum att jag i slutändan verkligen gillar den här boken och, framförallt, kommer att minnas den länge och väl, är twisten som kommer framåt slutet. Det är oväntat, rafflande och jag finner mig själv ovanligt påverkad och indragen.
Det, herr Karlsson, tackar jag för. Med dessa medel lyfter Morden på Mörkö från den vanliga kriminalaren och blir något större. Inläsare är Gunilla Leining och jag tycker att hon har en röst som är mycket behaglig att lyssna till.