Bränn alla mina brev, av Alex Schulman
Saxat:
“Tre tidsperspektiv. Två generationer. En hemlighet. Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988 – och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt. I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum.”
Jag hade läst en del om denna men visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Det visar sig att Schulman bjuder på en riktigt gripande och oerhört sorglig djupdykning i en trasig släkt – sin egen. Den innehåller en så fruktansvärt vacker men sorglig kärlekshistoria.
Det här är drabbande, välskrivet och intressant även om det kanske tar ett tag innan jag verkligen fastnar, men när det väl händer, så. Jag vill inte avslöja för mycket mer om handlingen. Jag gillar verkligen det här och Alex gör ett superbra jobb med att läsa in sin egen berättelse.