Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död, av Alexander Karim
Okej. Jag börjar med att erkänna en sak: Jag kopierade titeltexten direkt från Storytel för att slippa skriva ut hela.
Den extraordinära titeln som ger en tunghäfta och får en att glömma bort åtminstone ett av orden som ingår, av Alexander Karim. Nej. Jag ska inte skämta på bekostnad av en så duktig skådespelare och författare, men. Titeln är lång. Ni fattar.
Jag pendlade inför den här. Först blev jag väldigt intresserad när jag läste att Alexander Karim, en av mina favoriter bland svenska skådisar, hade skrivit en bok. Sen läste jag vad den handlade om och kände… Nja. Nej, det lät ju inte så kul.
Saxat:
“När Jonas Paulsson vaknar på morgonen tror han att det är en helt vanlig söndag. Han äter frukost, går en sväng på stan och blir därefter brutalt mördad i sitt hem. När han sedan vaknar upp oskadd i sängen tänker han självklart att det hela var en mardröm. Men snart inser han att dagen han vaknar upp till är lördagen, dagen innan hans förestående död. Lördagen verkar till synes likadan som första gången han upplevde den, förutom små, små skillnader.”
Let’s face it: I grund och botten låter det som en ny take på Groundhog Day (Måndag hela veckan på svenska, Bill Murray, komedi, ni vet). Vilket det också är. Och jag är utled på filmer, serier och böcker om folk som får återuppleva samma dag om och om igen och traggla sig framåt. Vi har sett det, vi har läst det.
Så. Jag ger mig in i berättelsen och känner mig lite avig, och det tar ett tag innan det förändras. Det första som håller mig kvar är Karim själv. Han har ett rappt språk som är härligt att följa och bäst av allt: Han läser in boken själv, och han gör det med sådan jäkla känsla. Han är definitivt i topp bland mina favoriter (där uppe med Julia Dufvenius, Magdi Saleh etc).
Groundhog Day-temat är etablerat, så det är bara hänga med. Men så händer ju något. Karim twistar till det med intressanta karaktärer och spännande, dråpliga och känslosamma ögonblick och det blir liksom ganska snart svårt att värja sig. När vi nått ungefär hälften så är jag så investerad i Jonas Paulssons öde att jag liksom vill ha mer.
Det är faktiskt fascinerande att sammanfatta den här recensionen med att säga att Den extraorinära berättelsen (…) är en väldigt fin, känslosam och härlig bok. Trots inledande tvivel och gnäll så gillar jag den skarpt. Faktiskt så pass att den ändå kvalar in bland de böcker jag uppskattade mest av alla över 100 genomlyssnade under 2019. Inte. Illa. Skrivet.
Den extraordinära (…) av och med A. Karim slutar på hela 4 av 5 pannkakor.