Det svarta molnet, av Markus Sköld
Herr Sköld har skänkt oss bland annat Storytel Originals-serien Mörk Framtid (av vilken jag endast lyssnat på en del so far) och Där ute i mörkret.
Det svarta molnet är en av hans senaste noveller, för det händer då och då att jag recenserar även sådana.
Saxen klipper ut det här:
“I en avlägsen framtid har människan koloniserat rymden. Lagar och regler följs i de centrala systemen, men ju längre ut man kommer desto mer laglösa blir kolonierna. Samhällsklyftorna är stora och den hypermoderna tekniken fungerar dåligt i utkanterna. Trots det, eller kanske just på grund av det, frodas spekulationerna kring ett mystiskt fenomen som påträffas då och då i den expanderande världen: svarta moln. Ingen vet varifrån de kommer.”
Detta är en mysryslig liten sci-fi-pärla där vi får följa med på en rymdresa som ger mig vibbar av Alien (nej, det är inga xenomorphs som hackar tänder), Danny Boyles vackra film Sunshine och något mer. Huvudkaraktären påstår sig ha navigerat genom ett så kallat svart moln för att få plats på ett rymdskepp. Resultatet blir väl molnigt med en risk för död.
Jag gillar det här, inte minst för vibbarna jag får. Det är välskrivet och spännande – Markus har en rapp, härlig författarstil, vilket jag märkt även i tidigare verk. Sen är det ju något speciellt med att lyckas klämma in så pass mycket härligt innehåll på så pass kort tid (jag vet, älskar själv att släppa fantasin lös i kort format).