Biotika, Av KG Johansson
KG Johansson är en intressant författare. Han har skrivit böcker som De kallar oss zombier och Samvetsmakaren. Biotika är en bok som jag länge var väldigt nyfiken på. Läste i grupper på Facebook att den skulle vara riktigt äcklig. Och bra.
Saxat:
“Något som liknade en människa växte långsamt mittemot henne. Det svarta kletiga materialet ljusnade, mörkgrått till ljusgrått, ljusare och ljusare. Detaljer växte fram. Sofie såg tomt vart biotikan var på väg. Antingen hade den något slags känselorgan, eller också tidigare erfarenhet: hur som helst byggde biotikan inte bara en kopia av en människa i vit skyddsdräkt med en eldkastare i händerna. Biotikan skulle bli räddningen, men ledde i stället till undergången. Sofie färdas genom en värld där allt levande kan vara dödligt – ändå brinner hennes kropp av längtan efter det farligaste som finns.”
Biotika är slafsig, apokalyptisk skräck. På pappret borde den passa skräckälskaren i mig helt perfekt. Det var det jag hoppades och trodde, men så blev det inte. För mig faller Biotika platt. Den är slafsig och äcklig så det finns och blir över. Den är även välskriven, KG har ett bra flyt i språket. Jag blir dock, längden till trots, aldrig direkt intresserad av storyn och fastnar inte heller för karaktärerna. Spänningen blir aldrig påtaglig.
Faktum är att jag kände ungefär likadant inför De kallar oss zombier. Den hade en kul premiss men mynnade ut i något som puttrade på halvfart utan nerv. Jag har däremot uppskattat Samvetsmakaren och lyssnar i skrivande stund på dess uppföljare. Kanske är det bara jag som inte faller för stilen när det kommer till KG’s försök till skräck, däremot tycker jag att han är en suverän sci-fi-författare.
Biotika var helt enkelt inte för mig. 2 av 5 pannkakor.