Recension: Järvflickan

Järvflickan, av David Renklint

Jag vet. Bloggen heter “Ljudboksrecensioner och författarskap”, men det här är faktiskt en “vanlig” bokrecension. Järvflickan är David Renklints andra vuxenroman. Hans första, Det går en liten ängel, även den utgiven hos Miramir Förlag, finns däremot som ljudbok på Storytel etc. Den rekommenderas om du vill lyssna på en mysig liten skräckberättelse.

Saxat från omslaget:

“Kusin Aron bor i Fårporten, en liten by på en obestämd plats, i en obestämd tid. Gränsen till byn utgörs av de omärkta träkorsen under vilka kusinerna begraver änglarna, de dödfödda barnen som deras gud Den Siste Av Dagar tar hem.
På grund av sin syssla tvingas Aron ut i skogen som ingen annan vågar vara i och det är där han ser järvflickan. Hon som påminner om en ängel, men med ögonen för långt isär och klumpfötter vikta under sig. Hon som med öppna sår och stanken av död omöjligt kan vara vid liv.
Vad vill hon Aron? Varför hemsöker hon honom i hans mardrömmar? Frågorna blir snabbt fler och fler, men Fårporten är ingen plats för den som söker svar. De andra kusinerna och byns ledare uppskattar inte frågor. Samtidigt ökar järvflickans hemsökelser och kusin Aron måste försöka rädda sig själv.”

Det här är en kort bok, 136 sidor, och jag måste säga att jag gillar formatet. Jag läser sällan själv, men försöker bättra mig på den punkten. Järvflickan läste jag dock ut på tre kvällar (korta sittningar), så det får sägas vara ett bra betyg i sig.

Det är en riktigt mörk och mysig berättelse Renklint bjuder på. Jag älskar det faktum att vi inte blir skrivna på näsan kring när eller var Järvflickan utspelar sig. Det kan vara för länge sedan men skulle lika gärna kunna vara modern tid fast i någon sekt som bosatt sig i skogen (jag tänker återkommande på filmen The Village av M. Night Shyamalan).

Författaren Tobias Söderlund recenserade denna på Instagram nyligen (typ igår, eller kanske rent av idag) och han kommenterade bland annat bokens längd med orden “alla böcker behöver inte vara 300-400 sidor. Hellre en kort chockupplevelse än en utdragen äckelfest”. Jag håller helt med. Järvflickan är en bitvis ganska äcklig berättelse som stinker järvsekret. Inget illa menat. Jag älskar det, och jag tror även här att kortromansformatet är mer förlåtande. Det känns aldrig för detaljerat eller frossande i äckeldetaljer.

Den bästa delen av boken är helt klart framåt slutet när … Nej. Jag ska inte spoila, jag lovar.

Renklint har i Järvflickan lyckats hitta en lite unik touch, det är en annorlunda skräckupplevelse. Något jag verkligen älskar är språket. Det är vackert, genomtänkt och har ett riktigt bra flyt som gör att jag gärna läser typ fem-tio sidor fler åt gången än jag från början tänkt (i mitt fall säger det rätt mycket då jag oftast bara läser 30-60 minuter åt gången).

Jag rekommenderar verkligen den här mörka skapelsen. Jag kan nästan garantera att andra skräckälskare finner denna både väldigt obehaglig och läskig, även om jag själv aldrig rörs till obehag  – men jag är å andra sidan avtrubbad och skulle mer troligt skrämmas rejält av en sliskig romance än en skräckroman.

Järvflickan rekommenderas varmt till alla som vill läsa en riktigt välskriven och mörk saga. Den förtjänar sina 4,5 av 5 järvsekretstinkande pannkakor. 

Lämna ett svar