En ny medborgare, av Leif Wallsby
Jag vet, jag bryter mot bloggens namn igen genom att recensera något som inte är ljudboksrelaterat, men låt mig vara ty det är min blogg!
En ny medborgare är Leif Wallsbys andra publicering (det är även Lionvalley Publishings publicering numero dos, direkt efter romanen Stayin’ Alive, som kommer att recenseras här senare). Den första är novellen Hovnarren (vilken jag inte läst) som förekommer i antologin Tusen och en natt. Jag har varit sugen på att läsa den här ett tag och nu när jag faktiskt tagit tag i att inte åter börja läsa lite smått istället för att enbart lyssna så tog jag chansen att köpa den här på Adlibris.
Så, vi saxar in lite om handlingen:
“I ett dystopiskt Stockholm erbjuder tekniska framsteg både robotar och avancerade implantat, men samhällsklimatet är också hårdare än någonsin.
Journalisterna Anna och Leah tar till okonventionella metoder för att utreda projektet som förvandlar uteliggare till produktiva medborgare. De riskerar allt för att nå en sanning som inte får läcka ut.”
Det här är alltså en dystopisk framtidsvision, en ganska dyster sådan som sig bör. Trots fåtalet sidor lyckas Wallsby bygga upp en riktigt levande värld (eller levande kanske är fel ord att beskriva dystopin, men ni fattar) och en handling som utan problem går att spinna vidare på till ett helt epos. Det jag först och främst fastnar för är hans språk. Det är vackert och nyanserat men utan onödiga utsvävningar. Jag vet även, utifrån diskussioner, att Leif skriver sina karaktärer på ett sätt jag gillar – och som funkar väldigt bra för den här novellen: De tillskrivs sina könsidentiteter först när deras berättelse är nedskriven. Jag tycker att det märks väldigt tydligt i En ny medborgare – Anna och Leah hade lika gärna kunnat heta Anders och Lars eller Andy och Lena. Ni fattar. Det får mig genast att tänka på vissa RPG-spel där man i början av berättelsen själv får bestämma om man ska spela en manlig eller kvinnlig avatar utan att valet nödvändigtvis påverkar historien. Det är ett förhållningssätt jag både uppskattar djupt och delar. Inte nödvändigtvis för att jag själv tilldelar mina karaktärer identitet i efterhand, utan för att jag höjer på ögonbrynen när frågor i stil med “Hur ska jag tänka när jag skriver ur en kvinnas perspektiv” dyker upp i sociala medier. Skriv ur ett mänskligt perspektiv, så löser det sig.
Sorry, nu vandrade jag iväg. En ny medborgare tilltalar mig starkt och ger ofrånkomligen vibbar av såväl filmer som Blade Runner och den något underskattade svenska tv-serien Äkta människor. Jag rekommenderar den här novellen varmt och ser fram emot att ta del av Wallsbys kommande alster.