Samvetsmakaren del 3: Omega, av KG Johansson
Saxar:
“Människan har för första gången fått kontakt med andra intelligenta varelser. Men efter ett kort samarbete vid den exploderande novan har varelserna dragit sig tillbaka och reagerar inte längre på kontaktförsök. Aly försöker få kontakt med dem eftersom en smitta som nu sprids i imperiet antingen bara kan botas av varelserna – eller har orsakats av dem. Aly reser till den planet där varelserna har tagit över människors själar för att finna en lösning.”
Det här är den avslutande delen av Aly och hans vänner. De två inledande gillade jag skapligt tack vare sina filosofiska och emotionellt tilltalande aspekter. Omega saknar dock något. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad, men den känns lite framstressad på något vis.
Samtidigt knyter den ihop säcken vackert, men det är helt enkelt inte helgjutet. Kanske beror det på att jag upplever det som fortsatt bristande spänning.