Stjärnklart, av Lars Wilderäng
Det har gått ett tag sedan jag lyssnade på den här, men jag känner att det vore näst intill ett brott av mig som älskare av dystopier att inte recensera den. Tidigare har jag recenserat Wilderängs senaste bok Fallet, som jag inte imponerades nämnvärt av.
Stjärnklart är dock i mina ögon en av de absolut bästa, kanske rent av DEN bästa dysopiska skildring jag läst (eller lyssnat på).
Vi saxar:
“Elektronik har inget immunförsvar.
Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda.
Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra. Ett fabrikationsfel i bilarnas mikrochips förvandlar snabbt vägarna till bilkyrkogårdar. Tågen drabbas av elfel, hyllorna i affärerna gapar tomma, sommarförkylningarna blir allt segare och strömavbrotten blir en del av den nya vardagen.
På Karlsborgs flygplats står elitsoldaten Gustaf Silverbane redo för utlandsinsats när något går fruktansvärt snett och ett eldsken fyller himlen. Survivalisten Filip Stenvik får se sin tidigare hånade hobby förvandlas till blodigt allvar. I den tilltagande ovissheten driver polisen Peter Ragnhell sina redan okonventionella metoder för brottsbekämpning till sin spets. Samtidigt gör programmeraren Anna Ljungberg en upptäckt som hotar att förändra förutsättningarna för allt mänskligt liv på jorden. Eller är det redan för sent?”
Intrigen är oerhört fascinerande, persongalleriet spännande även om jag inte genast finner huvudkaraktärerna direkt spännande. Samhällets långsamma och hemska förfall är beskrivet på ett oerhört realistiskt och ibland sorgligt sätt. När maten sinar, vattnet slutar rinna är katastrofen snabbt ett faktum och det dröjer inte lång tid innan folk börjar slänga ut sin latrin på gatan, dark ages-style. Jag älskar verkligen den här boken. Däremot tycker jag inte att uppföljarna håller samma klass, där Wilderäng går går ifrån allt vad realism heter och serien utvecklas till mer sci-fi. Det ÄR dock som helhet en underbar trilogi även om båda uppföljarna är svagare. Det är full fart, jag lär mig tycka om många av karaktärerna och det är spännande att följa deras respektive öden.
Inläsning står Johan Holmberg för och jag har, såhär långt i efterhand, inga negativa minnen av upplevelsen, så vi får se det som ytterligare ett plus.