Jehåvasjäveln, av Henrik Pettersson
Jehåvasjäveln dök upp i mitt Facebook-flöde för ett par veckor sedan via någon av ljudboksgrupperna och jag kände genast att jag skulle kunna finna den intressant.
Den är både skriven och inläst av Henrik Pettersson och han behärskar båda delar bra. Inläsningen är stadig och behaglig, berättelsen välskriven och intressant.
Saxat:
“Jens föds in Jehovas vittnen. För honom betyder det att han tillhör ”Sanningen” och kommer få evigt liv när jorden görs om till ett lyckligt paradis. Men i slutet på tonåren träffar han Emma. Hon är inte som något annat Jehovas vittne han känner, och bit för bit förvandlas församlingens trygga famn till ett skruvstäd. Snart tvingas Jens välja sida, men hur han än väljer så kommer han svika någon. Och hur lever man om allt det man byggt sitt liv på raseras? Vem är man då?”
Det här är en roman med självbiografiska inslag och det gör den genast intressant. Vi får en väldigt gedigen inblick i hur livet fungerar som ett av Jehovas vittnen. Det är både intressant och obehagligt. Missförstå mig inte, det här är en ganska lättsam bok, men vissa inslag i dessa stängda religiösa rörelser är både obehagliga och frustrerande. För en utomstående finns det ju saker som får en att undra hur folk kan vara så lättpåverkade och lättövertygade, samt att grupptryckets makt är en av alla religioners stora fördelar. Möjligheten till grupptillhörighet och risken för utanförskap.
Det är intressant att följa Jens resa till att leva som en mer fritänkande och självständig människa. Han ställs inför många intressanta dilemman vad gäller allt från tankar kring arbetsliv till relationer och sådant som i andras ögon kan te sig så trivialt och självklart som sex. Eller att fira födelsedagar.
Jag kanske inte påverkas på djupet eller kommer bära med mig den här berättelsen färsk i minnet i all framtid, men det är en imponerande romandebut som definitivt förtjänar en lyssning!