Recension: Station K

Station K, av Peter Stjernström

Station K är tredje delen i en “Nature noir”-serie av Stjernström. Jag har inte lyssnat på inledande två men länge varit sugen på denna. Jag kan börja med att säga att detta inte är något för den kräsmagade djurvännen.

Vi saxar:

“Lovisa Andersson var en gång en fullt fungerande person som av någon anledning tappade greppet om livet. Hon lämnade man och barn och är nu hemlös med en mängd katter som enda sällskap.
Hennes dotter Petra jobbar på ett läkemedelsbolag och är på väg upp i karriären. Hon väntar barn men det uppstår märkliga komplikationer kring graviditeten, komplikationer som väcker frågor om mammans förflutna. Petras jakt på svar leder längst ut i den vackra men öde ytterskärgården utanför Stockholm där det gömmer sig en dyster holme med en grym historia. Förr fanns en hemlig militäranläggning där vars skoningslösa forskningsexperiment till varje pris måste hållas mörklagda.
Vad hände egentligen Petras mamma? Vad har kustjägare med parasitsjukdomen toxoplasmos att göra? Och vad vill den extremt viljestarke katten Fabian? Allt verkar hänga ihop.”

Vi börjar i den enkla änden; Inläsning. Jonas Malmsjö. Behöver jag säga mycket mer? Okej. Han är inte lika “on fire” som i till exempel “En perfekt storm”, men han är och förblir en av de absolut stadigaste inläsarna i min mening.

Boken i sig? Det här är en oerhört fascinerande och annorlunda berättelse. Förutsägbar? Nej för tusan. Redan där har den så alltså mitt intresse. Den ter sig som en blandning mellan sci-fi, thriller och … vad ska vi kalla det? Djurskräck. Det förekommer en del jobbigt djurplågeri, även om jag, till skillnad från många lästa kommentarer om just detta, inte anser det så explicit eller onödigt detaljerat som väntat. Hela fokuset på parasiten toxoplasma gondii är oerhört intressant och även om jag inte doktorerat i ämnet så vet jag att det vilar åtminstone viss sanning i det. Ännu en anledning att inte gilla katter (nej, jag är ingen kattälskare, däremot djurvän).

Nämnde jag att det är en fascinerande handling? Ja. Det är det, och det gör att mitt intresse hålls uppe någorlunda även om den tappar mig emellanåt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför – kanske känns berättelsen lite lätt spretig, eller så dras jag bara inte in helt i karaktärernas resa. Miljöerna är trevliga och språket flyter för det mesta på riktigt bra.

Jag rekommenderar dock att ge Station K en chans, för den bjuder helt klart på en annorlunda och spännande berättelse. Jag tror att vi kommer få se mycket mer av Stjernström.

Station K förtjänar 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *