Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Blixtbarn

Blixtbarn, av David Renklint

Så har den äntligen kommit, boken med världens snyggaste omslag. Visst håller ni med? Blixtbarn är skriven av min Miramir-kollega herr Renklint. Tidigare recenserade jag hans korta skräckroman Järvflickan och på Storytel hittar ni även mysrysliga Det går en liten ängel som ljudbok.

Blixtbarn är en mörk bok skriven för ålder 9-12, så varför lyssnar jag på den kanske ni undrar? För att bra smak är något man föds med, den har ingen ålder.

Vi saxar från baksidan:

“UNDER EN FÖRÖDANDE STORM och det första åskovädret på evigheter träffas Eli av blixten. Huset hon bor i börjar brinna och hon förlorar såväl sina föräldrar som sin hand. Kvar finns bara en stump som ger ifrån sig en kraftfull strålning, och en svart röta som äter sig upp längs armen.
Samtidigt sker saker i världen runtomkring. Elis hemstad Pokol avfolkas snabbt. Isarna söderut smälter och marorna som legat infrusna tinar upp och vandrar norrut i stora flockar. De marar allt i sin väg – bara att snudda vid en mara räcker för att bli markysst och därmed gå förlorad.
I hopp om att bota stumpen beger sig Eli tillsammans med sin faster Glispa ut på ett farofyllt äventyr. De letar upp nekromanter och shamanister, jagas av nordulvar och tvingas gång på gång slåss mot marorna som blir allt fler. Det är en resa som tar dem till de mest avskyvärda platser, men också till de allra vackraste. Och deras uppdrag kommer snart att handla om långt mycket mer än att finna ett botemedel.

Blixtbarn är en modern och samtidigt tidlös saga, om kampen för överlevnad och en bättre värld.”

Som jag nämnde ovan så är detta en mörk och bitvis väldigt våldsam berättelse. En förbaskat fin blandning av steampunk, skräck och fantasy. Renklint har ett oerhört vackert utmejslat språk och han för handlingen framåt i ett tempo som jag tror tilltalar unga (det tilltalar åtminstone mig och jag är inte lättflirtad).

Hade jag själv haft barn i åldern 9-12 så hade detta varit en bok jag genast velat visa dem – och i den åldern hade jag själv garanterat älskat den, för den innehåller allt det där som en blivande klassiker ska göra. En stark och häftig huvudkaraktär, intressanta och tilltalande bikaraktärer, en spännande värld och en kamp mellan gott och ont. Det sistnämnda är något som ofta kan te sig lite väl klyschigt, men jag tycker att Renklint navigerar förbi tråkiga fallgropar.

Dialogen känns också autentisk och väl genomtänkt.

En annan sak jag fullkomligt älskar med boken är hur författaren gestaltar karaktärerna.  Jag känner igen mitt eget författarskap i hans kvinnoporträtt. Att man ens behöver uppmärksamma en sån sak är i sig sorgligt, men ack så verkligt. Alla Renklints karaktärer är starka, skithäftiga och självklara.

Ella Schartner gör också ett fantastiskt jobb med inläsningen. En liten rolig detalj: Jag lyssnar ofta på böckerna i 1.5 x hastighet och det fick uttalet av en av bokens karaktärer att låta som “Bäjbää”. Detta ledde till ett antal små skrattanfall i bilen med meningar som “Bäjbää. Min sol.”

Som ni förstår så gillar jag det här väldigt mycket och jag rekommenderar alla som har barn i slukaråldern att trycka upp den här boken i deras ansikten.

Blixtbarn är en fullträff och troligen en blivande klassiker. 5 av 5 pannkakor bildar pannkakstårta.

 

Lämna ett svar

Till startsidan