Våroffer, av Maria Richardsson
Denna onsdag recenserar jag ännu en krimroman som trendar Storytel. Jag har insett att kriminalare är ganska trevliga att lyssna på i bilen. Det är lagom lättsmält och underhållande.
Vi saxar:
“För Martin är familjen viktigast av allt och när tillvaron rämnar kidnappar han i desperation höggravida Petra. Petra anmäls försvunnen och Lena Borell, kriminalinspektör på grova brott i Skövde, hinner knappt kopplas in förrän en kvinna hittas död. Är det Petra som de hittat, och finns det något samband med den femåriga flicka som precis försvunnit i samma område?
‘Våroffer’ handlar om det fruktansvärda i att förlora ett barn, men även om att passera alla gränser för att ställa allt tillrätta igen för den man älskar.”
Inläsning sköts av ljudboksveteranen Gunilla Leining, och hon är en fröjd att lyssna till.
Våroffer är Maria Richardsons debut i deckargenren och den har snabbt tagit sig upp på Storytels topplistor. Jag kan förstå det, för den är medryckande och spännande rakt igenom. Richardson har ett bra språk och fastnar inte onödiga haranger eller utdragna beskrivningar. Det är ganska rakt på och det gillar jag.
Handlingen i sig bjuder på något som åtminstone för mig framstår som lite nyskapande för genren (detta sagt utan att ha nött igenom alltför många deckare). Jag gillar bokens (och kommande bokserien?) huvudkaraktär Lena.
Däremot har jag faktiskt lite svårt att ta till mig själva premissen. Inte för att den i sig är direkt osannolik, men allt händer på tok för fort och framstår faktiskt som just osannolikt. Jag hade behövt mer uppbyggnad, mer djupdykning och mer psykologi bakom för att kunna köpa vissa karaktärers handlingar. Jag är lite skeptisk till boken under dess första halva då vissa saker känns väl konstruerade och, återigen, osannolika, men ju längre det puttrar på, desto mer köper jag det.
Våroffer är en bok som växer i mina ögon ju längre den håller på. Viss skepsis lättar och jag känner att detta är en bra etablering för att vidare lära känna Lena Borell & Co.