Är du förberedd?, av Lena & Lars Wilderäng
Vad kan passa mer i tiden än en bok om att vara förberedd inför situationer där de bekvämligheter vårt moderna samhälle bjuder inte längre står att finna?
Här kommer makana Lena och Lars Wilderängs bok om prepping. Lars känner vi ju sen tidigare i form av bland annat fantastiska Stjärnklart, en bok som enligt utsago fick många läsare att bli just preppers.
“Vad gör du om strömmen går och inte kommer tillbaks på flera dagar? Vattnet slutar rinna, toaletten går inte att spola. Du försöker hitta svar på vad du kan göra, men internet ligger nere.
Prepping har under senaste åren gått från att vara en smal undergroundhobby till en trend – och slutligen mainstream. Den här är en personlig bok av två av Sveriges mest kända experter inom området. Lena Wilderäng (f.d Padukova) är professionell äventyrare med överlevnad som integrerad del av sitt yrke, och Lars Wilderäng är romanförfattare till bla. Stjärnklart – boken som fick Sveriges befolkning att börja preppa. Deras gemensamma brinnande intresse för prepping mynnar ut i mängder av inspirerande tips. Texten är generöst kryddad av personliga erfarenheter och berättelser.”
Jag gillar det här. Skarpt. Det är både underhållande och riktigt viktigt. Att makarna dessutom verkligen vet vad de pratar om ger de prov på om och om igen. Det är alltså inte tal om någon halvdan självhjälpsbok, utan något som faktiskt kan komma att rädda människor. En bok av den här kalibern borde erbjudas som allmän samhällsinformation, så att alla faktiskt har en chans att förbereda sig på allvar. Jag är själv ingen regelrätt prepper, men har mina små förberedelser och inspireras djupt av att lyssna på detta.
Boken är mestadels inläst av Johan Holmberg, som även läst in Lars Stjärnklart-trilogi. Johan gör ett gediget jobb, men här följer även det som drar ned betyget ett snäpp. Jag skrev att den mestadels är inläst av Johan. Lena och Lars har dock själva bistått med sina röster till vissa personliga redogörelser under bokens speltid. Det är inte rösterna i sig jag klankar ned på, men ljudkvalitén på just sagda delar. Ljudet blir plötsligt betydligt mycket burkigare, det är bitvis lite småsvårt att höra och man får korrigera volymen på ljudboken mellan deras personliga inläsningar och övriga för att kompensera.
Sedan kan jag inte undgå att störa mig på vissa små språkliga saker som att man slänger in väldigt mycket engelska termer som fungerar i dagligt tal, eller rent av uttalar “IRL”. Jag vet, jag vet. Det är inte ett skönlitterärt verk vi pratar om, men det stör ändå.