Änglaleken, av Aline Lilja Gladh
Först av allt måste jag säga, vilket jag redan påtalat för Aline själv: Det där omslaget! Det är så förbaskat jäkla löjligt snyggt! Det märks att Aline, som designat det själv, har en bakgrund inom det grafiska.
Änglaleken är en fristående uppföljare till Alines debut Tändstickan.
Vidare då. Inläst av ljudboksveteranen Maria Lyckow, ett lyckat val (no pun intended). Hon har en mycket behaglig röst och gör ett fantastiskt jobb både med att gestalta karaktärer och vagga in oss i den mörka, spännande berättelsen.
Klippt och klistrat:
“Änglaleken är den andra, fristående delen i Örbyhusserien om konstnären Lo Karlberg, kommissarien Linus Karlberg och presidenten Conny Thorsson.
Vintern har bäddat ner Örbyhus i en låda med iskall bomull. Bygden behöver läka. Lo Karlberg med. Hon har börjat måla igen och mammakänslorna flödar, men lugnet blir inte långvarigt.
En gammal skolkamrat avrättas framför ögonen på några lajvande ungdomar och Los polisgener kräver sin plats. Vendels skogar bär på hemligheter få vill kännas vid och en aktad skogspamp vill sälja sin mark till ett utländskt storföretag. Conny oroar sig för att hans gäng har något med avrättningen att göra, samtidigt som han slåss mot livsfarliga rykten och förlorad respekt.
Vem kan man lita på när snöstormen sliter i husknutarna och piskar mot fönstren? Vad döljer sig bakom stängda ytterdörrar och slutna ögonlock? När andra söker svar, vet Ängeln hur allt ska sluta …”
Änglaleken är precis lika välskriven och tät som Tändstickan. Handlingen är medryckande och spännande rakt igenom, det finns inget utrymme för dötid eller tråkiga passager utan allt känns genomtänkt och väl avvägt. Jag älskar karaktärerna Aline skapat och bygger vidare på och just karaktärsutvecklingen är nog det jag uppskattar mest. Man bryr sig om karaktärerna, man vill veta hur det ska gå.
Jag har inte recenserat den första delen på bloggen, däremot var den med i min Topp 10 över 2019 års bästa ljudböcker. Med det sagt så är ju ribban satt rätt högt.
Så frågan är ju då: Håller Änglaleken samma höga nivå som Tändstickan?
Ja, det gör den mestadels, men jag ska erkänna att jag tyckte ettan var snäppet tätare. Kanske tilltalade handlingen mer eller så saknar jag helt enkelt Messina. Det är dock inget att hänga läpp för. Det här är fortfarande en väldigt bra, väldigt välskriven bok och jag ser verkligen fram emot nästa del!