Månad: mars 2020

Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Malin Thunberg Schunke’s bok “Ett högre syfte” har prisats av diverse recensenter och även vunnit Svenska Deckarakademins pris för Årets Deckardebut 2019. Med en sådan utmärkelse i bagaget har man ju naturligtvis rätt höga förväntningar, eller hur?

Vi saxar från bokens baksida:

“Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för mord. Efter flera terrordåd har stämningen hårdnat i Europa, och den ärelystne domaren Philippe Duvernoy driver den franska brottsutredningen med järnhand.
Jakten på attentatsmännen spänner över flera länder, och i Haag blir den svenska åklagaren Esther Edh och hennes färgstarka italienska chef Fabia Moretti engagerade i fallet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins? Det komplicerade ärendet präglas snart av maktspel och nationellt revirtänkande.
Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin förtvivlat för upprättelse, men framför allt för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.
Ett högre syfte är en roman om svek, fördomar och ondska, men även om tillit, vänskap och kärlek. Om rättsskipning där kampen mot brottslighet ställs mot en människas rättssäkerhet. Om en brutal maktlöshet och en familj på väg att bryta samman.”

Låt mig börja med att nämna inläsningen. Denna står Mirja Turestedt för. Mirja är något av en veteran och hon gör ett riktigt bra jobb. Faktum är att hon kan tänkas vara ett nytt namn på min topplista över inläsare.

Boken då? “Ett högre syfte” har en oerhört spännande intrig som jag dras in i d-i-r-e-k-t. Den håller ett stadigt tempo rakt igenom och blir aldrig vare sig tråkig eller långrandig. Schunke har ett språk som flyter på riktigt bra och meningsuppbyggnader som gör sig oerhört väl för ljudboksformatet. Man fattar även tyckte för bokens karaktärer, som alla är fint utmejslade och målas upp levande på ett effektivt sätt. Kort och gott upplever jag den här boken som väldigt rakt på sak, väldigt avskalad (i ordets allra bästa bemärkelse).

Det finns ingen onödig utfyllnad som tar fokus från handling eller nödvändig karaktärsutveckling. Även bokens längd är något som tilltalar mig. Min erfarenhet är att romaner av den här typen vanligtvis är åtminstone en tredjedel längre, och det är inte alltid gynnsamt.

Jag gillar den internationella prägeln och tycker att Schunke lyckas gestalta rättsväsendets agerande från olika nationer på ett sätt som övertygar. Vi introduceras till ett gäng mycket trovärdiga karaktärer där jag främst gillar just Esther och Fabia, ett radarpar jag hoppas vi får följa i många kommande romaner.

Avslutningsvis då: Ja. Malin Thunberg Schunke förtjänar helt klart att bli prisad, för det här är en oerhört stark debut av en författare vi kommer att få se mycket av framöver.

Ett högre syfte förtjänar sin fullpott, 5 av 5 pannkakor.

Ingen lämnas kvar, av Dag Öhrlund

Detta är den femte romanen om den buttre poliskommissarien Ewert Truut. Jag har följt serien med något stigande intresse för Öhrlund gör ett gediget arbete med att utveckla denna karaktär i sviten såhär långt.

Vi saxar:

“Tre kvinnor utan synlig koppling till varandra hittas mördade med olika metoder. Kan det trots allt röra sig om samma gärningsman? Kommissarie Ewert Truut får alla fallen på sitt bord och försöker hitta ett mönster. Han kämpar mot klockan och oförstående chefer, samtidigt som han ska förlösa kattungar, vara farfar, fundera över sitt förhållande och handskas med en ny medarbetare som visar sig vara både miljöpartist och vegan.

Av en tillfällighet står sanningen plötsligt klar för honom han jagar en mycket ovanlig mördare som måste stoppas innan ännu ett offer faller. Ewerts arbete slutar med en hetsig jakt på den stekheta spanska solkusten, där han håller på att råka riktigt illa ut.”

Jag har tidigare uttryckt att jag kan uppleva de här böckerna som lite “gubbiga”, men det är en högst personlig sak. Jag kan helt enkelt störa mig på att kvinnorna sexualiseras bitvis nästan överdrivet mycket, men det är något som förefaller betydligt mer nedtonat i denna femte del.

En annan sak som däremot också hänger kvar från tidigare delar (och tidigare Öhrlund-böcker överlag) är en förmåga till repetition. Dels lägger man allt som oftast in korta resuméer av tidigare händelser, vilket både kan anses behövligt men ibland kanske ta upp onödig plats. Det förekommer dock även mycket annan onödig repetition i form av upprepade tankegångar som mest känns som missat i korrekturen.

Truut är fortsatt intressant att följa, men jag måste erkänna att jag i denna femte del tycker att det känns lite urvattnat. Historien maler liksom på. Intrigen är inte lika intressant eller rafflande som i tidigare (främst fjärde delen tyckte jag var extra spännande). Inte heller de övriga karaktärernas resor bjuder på särskilt mycket även om jag gillar dem – även den nytillkomna veganen är småtrevlig att lära känna.

Nej, det känns som att man simmar i lite väl bekanta vatten och låter Truut långsamt närma sig en pension – måhända är det även tanken i och med Öhrlund nystartade bokserie om en viss kvinnlig domare där första delen var riktigt lovande.

Inläsning sköts i vanlig ordning av herr Sauk och han sköter sig fint. Jag har ibland kunnat störa mig på hans sätt att göra olika karaktärer, men här finner jag inte störningsmoment. Jag gillar hans sätt att framställa Truut – det är små pauser, små harklingar som ger honom lite mer liv.

Ingen lämnas kvar är fullt godkänd, men Truut kanske behöver få vila på landstället med sin kärlek och Alice Capone nu? 3 av 5 pannkakor.