Spår av dina händer, av Izabelle Åman
Det här är en oerhört viktig bok, vill jag börja med att säga. Samtidigt är det även riktigt tung lyssning. En av de jobbigaste böcker jag lyssnat på. Merparten av den spelades i bilen på väg till jobb i Eskilstuna och jag kände mig nästan lite vimmelkantig när den väl tagit slut och jag skulle återgå till “min” verklighet. Det är något som inte händer ofta. Inte för att jag inte brukar påverkas av mörka, och som i detta fallet verklighetsförankrade berättelser, men det här var ändå steget värre.
Möjligen beror det på att huvudperson vars öde vi får följa är så pass ung. Jag har tidigare lyssnat på Lena Bivners “Helvetet jag kallade kärlek” och Maria Blomqvists “En vacker dag lämnar jag honom”. De två sistnämnda är minst lika starka, men det blir så pass mycket värre när det handlar om unga människor istället för vuxna.
Saxat från baksidan:
“Som fjortonåring inleder Cornelia ett förhållande med den två år äldre Christoffer. Djupt förälskad i den tystlåtne och blyge unge mannen hamnar hon snabbt i en relation som förvandlar hennes liv till en mardröm. Efter mer än tre år av misshandel, våldtäkter och fångenskap måste hon göra ett val: stanna kvar eller fly för sitt liv.
”Spår av dina händer” är en roman baserad på verkliga händelser. Cornelia kunde ha varit du, din mor, din syster, din bästa vän. Din kollega eller kvinnan du ofta möter på vägen hem från jobbet. Hon kan vara din granne, henne du sällan ser men som du vet bor där, intill dig.
Hon var jag.”
Jag vill åter belysa hur viktig den här boken är, samtidigt som jag inte ens vill tänka på hur stort mörkertalet är och hur ständigt aktuellt detta hemska tema tyvärr är. För en annan som levt ett jämförelsevis enkelt och tryggt liv så är det så fruktansvärt svårt att ens försöka förstå hur hemskt det måste vara att hamna i en liknande situation. En stor eloge till författaren som blottar sig så för att hjälpa andra. Med det sagt – en oerhört stark debut.
Viktoria Flodström, som jag senast hörde läsa upp “Som en öppen bok” gör ett kanonjobb här.
Med ett så här pass allvarligt och viktigt tema känns det fjuttigt att gå in på andra detaljer, men det är fortfarande en recension. “Spår av dina händer” är oerhört välskriven och jag tycker om Izabelles målande språk som tillför väldigt mycket till känslostormen. Det enda jag har att slå ned på är att boken kanske hade mått bra av en extra korrekturläsning då det förekommer en del onödig repetition som till exempel när bokens monster benämns som “snäll men blyg” fyra, fem gånger under väldigt kort tid. Men vet ni vad? Det är små jäkla petitesser i sammanhanget.
Och en sak till: Jag hade gärna sett att boken höll på en stund till. Att vi fick lite mer information om tiden efter helvetet, den långsamma vägen tillbaka. Samtidigt förstår jag, och kan uppskatta, att boken tar slut där den gör. Men det kanske kommer mer?
Jag hoppas verkligen att den här boken får stor spridning och att den kan hjälpa människor i liknande situationer.
“Spår av dina händer” är en oerhört stark resa och slutar på 4,5 av 5 pannkakor.