Recension: Järtecken

Järtecken, av Christoffer Carlsson

Den här boken har också legat i min digitala bokhylla ett bra tag, men nu kände jag att det var tid för den. Jag har ingen tidigare relation till Carlssons alster men hade läst lite om den här och det verkade lovande.

Att den sen är inläst av Martin Wallström, som visat sig vara suverän såväl som skådis och ljudboksinläsare, gjorde inte saken sämre. Han gör det galant.

Om Järtecken:

“En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen?

Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.”

Järtecken är en för mig tidigare okänd synonym till omen, eller förebud. Ett mycket vackert ord, bör tilläggas. Vacker är något som även går att säga om boken. Språket är verkligen fantastiskt och en av de starkaste anledningarna till att ge Järtecken en chans. Något annat jag verkligen gillar är karaktärerna. De är intressant att följa och känns väldigt mänskliga, realistiska. Det finns inget konstlat över vare sig karaktärsutveckling eller dialog, vilket jag annars ofta upplever. Berättelsen spänner sig från 1994 och fram till nu och det är väl även det en av styrkorna – Jag gillar att vi får följa med karaktärerna under lång tid. Inte heller det känns konstlat eller onödigt utan fungerar sömlöst. Jag tycker även mycket om hur Carlsson knyter an till verkliga händelser som till exempel inblicken i hur stormen Gudrun påverkade bygderna där den slog till som värst, samt att den påverkar berättelsen och ger den nytt liv.

Däremot är jag inte lika begeistrad av handlingen i sig. Mordet och dess gåta greppar inte riktigt tag i mig utan ligger mest i bakgrunden och skvalpar, medan den riktiga behållningen istället är ovan nämnda ingredienser.  Mysteriet får i och för sig oerhörd, tragisk inverkan på många av de inblandade vilket gestaltas väl. Jag gillar Järtecken, men jag kan tycka att tempot haltar lite.

Vacker, intressant om än svajande tempo gör att Järtecken landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *