Svenska kulter, av Anders Fager
Den här novellsamlingen är Fagers debutverk. Fager är välkänd inom skräcklitteraturen och även inom rollspelsvärlden. Han har ett säreget språk, ett väldigt speciellt sätt att skriva.
Jag har själv lyssnat på samtliga av hans böcker och har tidigt insett att jag gillar hans novellsamlingar väldigt mycket. Däremot kan jag inte med romanerna. Artöverskridande förbindelser och Kaknäs sista band och andra zonsagor är mina två personliga favoriter. Främst den sistnämnda (finns även recenserad här och med i min topplista över förra årets bästa lyssningar).
Om Svenska kulter:
“En mormor ger sig ut på en mystisk resa norr för att träffa sin familj, men på vägen är hon med om något som får verkligheten att rämna. En familj försvinner spårlöst under mystiska omständigheter en tyst, frusen vinternatt. Vem är Den Svullna Kvinnan? Och vad är det för mystiskt sändebud hon använder sig av för att sprida sina budskap? Att läsa Anders Fagers noveller är som att stiga in i ett spegelland. Saker är bekanta, men också främmande på ett skruvat sätt. Det är ett mörkt pussel som läsaren själv får lägga, en ask med gåtor som sträcker ut sig över tid och rum.”
Svenska kulter är oerhört svår att betygsätta. Det är en oerhört märklig och bitvis sjukt rolig novellsamling. Garanterat inte likt någonting annat ni någonsin lyssnat på eller läst.
I slutändan är det just det originella jag fastnar för. Boken är verkligen full av (ursäkta uttrycket) what-the-fuck-moment. Positivt menat. På det stora hela gillar jag det verkligen. Det är utomvärldsligt och diskbänk och tentakler och sex och våld i en ohelig blandning. Det vilar något riktigt galet över innehållet och det är svårt att värja sig, svårt att inte dras med. Man har garanterat inte tråkigt.
Det sexuella innehållet kan jag bitvis bli lite less på det. Det blir lite väl mycket, inte minst i den sista novellen. Nästan tjatigt.
En annan sak jag verkligen gillar är att Fager själv står för inläsningen. Jag tycker verkligen om hans sätt att läsa upp. Lika säreget som författandet självt.