Ödesmark, av Stina Jackson
Jackson slog igenom med besked när debuten “Silvervägen” kom ut. Den har lovordats, hon har fått priser till höger och vänster och boken finns nu utgiven på flera olika språk. En riktigt spännande resa att följa. Även jag gillade debuten (finns dock inte recenserad här).
Jag har sett fram emot Ödesmark, och nu är den alltså äntligen här.
Om bokens handling:
“Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …”
Är detta måhända en Norrland noir? Ja. Jag tror det.
Inläsningen står Marie Richardson för, och hon kvalar klart in som en av mina favoriter. Riktigt behaglig att lyssna till.
Och boken i sig? Jag älskar Jacksons språk. Det är målande, vackert och rent. Jag tycker aldrig att hon faller in i fällor med för långa haranger eller onödiga detaljer. Miljöerna är, liksom i Silvervägen, snarare karaktärer än beskrivningar. Man känner verkligen vindarna och dofterna av de platser hon låter oss besöka. Människorna är trasiga, sorgliga och bräckliga. Dessa ting tillsammans utgör bokens största styrkor. Tragiska livsöden målas upp realistiskt och vackert och katastrofen ligger liksom och puttrar i bakgrunden långt innan den inträffar.
Däremot får jag erkänna att själva huvudintrigen inte riktigt drar med mig hela vägen. Istället är det just de trasiga människorna jag intresserar mig för och vill följa. Det andra blir lite sekundärt. Det är en långsam resa mot mörkret vi dras med på. Inte illa menat.
Upplösningen sen. Wow. Riktigt mästerlig.
Jag är själv halvnorrlänning. I dagsläget kanske det snarare kallas hybrid. Jag vet inte. Men jag blir inte jättesugen på att åka upp mot norr efter att ha lyssnat på det här. Är de verkligen så trasiga däruppe, Stina?
Ödesmark är oerhört vacker, bättre än föregångaren till och med. 4 av 5 pannkakor.