Recension: Dränkt

Dränkt, av Frida Andersson Johansson

Detta var en trevlig liten överraskning. Jag hade ingen aning om vad Dränkt skulle vara för sorts bok. Minns inte när den hamnade i den digitala bokhyllan eller på vems inrådan. Satte igång lyssningen utan att läsa om bokens handling.

Så, vi börjar väl där, för er som kanske vill veta:

“Drunkningstillbud. Gamla benrester i Gömmarreservatet. En gåtfull granne. Länkar till det förflutna. Händelseförloppet blir alltmer oförklarligt och skrämmande. Unn blickar framåt. Hon lever singelliv med sina vänner, fokuserar på karriär och hälsa och har vittring på drömjobbet. Men under en joggingtur i Gömmarskogen drabbas hon av hallucinationer. Hennes mystiske granne hittar henne vid en tjärn, medvetslös. Mot sin vilja dras Unn in i en ström av märkliga och otäcka händelser som tycks ha samband med hennes förflutna. Vem är grannen och vad vill han? Vad är inbillning och vad är verklighet? Runt om i Stockholm börjar samtidigt oförklarliga drunkningstillbud inträffa. På land. ”

Karin Lithman står för inläsning. En ny bekantskap för min del och jag tycker att hon gör ett stabilt jobb utan att kvala in bland de bättre.

Som jag nämnde i början så fann jag detta vara en trevlig överraskning. En mysig, annorlunda och småspännande berättelse. Vem älskar inte moderna sagor med nordisk mytologi och folktro blandat med lite hederlig mystik?

Jag tycker att karaktärerna agerar relativt realistiskt för att vara en skräcksaga. Dialogen är välskriven och bitvis riktigt underfundig, vilket jag gillar. Jag drar ofta på smilbanden åt roliga liknelser och populärkulturella referenser.

Måhända svajar berättandet till då och då, men det förtar inte helhetsupplevelsen. Jag gillar detta och hoppas verkligen att vi kan få mer av samma vara av Frida Andersson Johansson.

Dränkt är en trevlig skräckroman som förtjänar 3,5 av 5 pannkakor.

2 svar på ”Recension: Dränkt”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *