Trädens hemliga liv, av Peter Wohlleben
Till att börja med: Vilket trevligt förnamn. Peter. Det ligger liksom bra på tungan.
Efter att ha lyssnat på rosade Ålevangeliet gladde det mig att se att även denna naturälskarbok kommit ut på ljud.
Inläsning står Ola Isedal för och på den fronten har jag intet att klaga på.
“I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.
Skogvaktare Peter Wohlleben berättar fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som tar del av Trädens hemliga liv kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon.”
Det ska ju sägas direkt att detta är något väldigt speciellt. Träd är fantastiska varelser. Just det. Varelse. Inte växter. Det är väl vida känt att dessa skapelser känner och kommunicerar. Själv älskar jag att röra mig i skogen – en promenad i friska luften, omgärdad av träda och vacker natur, har hjälpt mig ur många knepiga manussituationer.
På detta plan är Trädens hemliga liv oerhört fascinerande. Vi får fin inblick i den fantastiska natur som ligger oss så nära (och som vi så obarmhärtigt förstör). Det är fel att dra paralleller till Ålevangeliet då den bjuder på mer äventyr och skönlitterära tag medan detta är en “ren” faktabok. Men det är ändå där någonstans det faller lite. Som ämne – superintressant och fascinerande. Som åtta timmar lång ljudbok tenderar det dock mellan varven att bli lite monotont. Och kanske beror det helt enkelt på att just detta är en bok jag hade mått bättre av att läsa. Eller lyssna på under “rätt” omständigheter. Bra är det, hur som.