Månad: april 2020

Järtecken, av Christoffer Carlsson

Den här boken har också legat i min digitala bokhylla ett bra tag, men nu kände jag att det var tid för den. Jag har ingen tidigare relation till Carlssons alster men hade läst lite om den här och det verkade lovande.

Att den sen är inläst av Martin Wallström, som visat sig vara suverän såväl som skådis och ljudboksinläsare, gjorde inte saken sämre. Han gör det galant.

Om Järtecken:

“En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen?

Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.”

Järtecken är en för mig tidigare okänd synonym till omen, eller förebud. Ett mycket vackert ord, bör tilläggas. Vacker är något som även går att säga om boken. Språket är verkligen fantastiskt och en av de starkaste anledningarna till att ge Järtecken en chans. Något annat jag verkligen gillar är karaktärerna. De är intressant att följa och känns väldigt mänskliga, realistiska. Det finns inget konstlat över vare sig karaktärsutveckling eller dialog, vilket jag annars ofta upplever. Berättelsen spänner sig från 1994 och fram till nu och det är väl även det en av styrkorna – Jag gillar att vi får följa med karaktärerna under lång tid. Inte heller det känns konstlat eller onödigt utan fungerar sömlöst. Jag tycker även mycket om hur Carlsson knyter an till verkliga händelser som till exempel inblicken i hur stormen Gudrun påverkade bygderna där den slog till som värst, samt att den påverkar berättelsen och ger den nytt liv.

Däremot är jag inte lika begeistrad av handlingen i sig. Mordet och dess gåta greppar inte riktigt tag i mig utan ligger mest i bakgrunden och skvalpar, medan den riktiga behållningen istället är ovan nämnda ingredienser.  Mysteriet får i och för sig oerhörd, tragisk inverkan på många av de inblandade vilket gestaltas väl. Jag gillar Järtecken, men jag kan tycka att tempot haltar lite.

Vacker, intressant om än svajande tempo gör att Järtecken landar på 3,5 av 5 pannkakor.

En helt vanlig familj, av Mattias Edvardsson

Det här är en bok som legat oförtjänt länge i min bokhylla. Jag har dragit mig för den utan att riktigt veta varför. Kanske lät det inte tilltalande nog? Tji fick jag.

Detta är min första bekantskap med Mattias Edvardsson, och det kommer garanterat att blir flera.

Ni som känner mig vet att jag inte är jätteförtjust i böcker skrivna ur jag-perspektivet. Jag (höhö) upplever ofta att det blir monotont och att en del av spänningen försvinner. Detta är naturligtvis personligt men kan likväl även handla om författarnas förmågor att skapa spänning. Vem vet, detta är i allafall fakta. Jag har själv skrivit några alster i jag-perspektiv, dock enbart noveller, då de i min mening gör sig bäst i kortare format.

Detta är dock INTE fallet med En helt vanlig familj. Det är helt klart den mest gripande och mest välskrivna bok jag fått äran att ta del av, skriven just så.

Vi pausar och klistrar in handlingen:

“Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.”

Då fortsätter vi. Den här boken greppar tag om mig direkt och släpper därefter inte taget. Jag känner med karaktärerna, jag vill verkligen gå till botten med vad som egentligen hänt. Och där kom det – Karaktärerna. För även om boken är skriven i jag-perspektiv så är det inte ur ett, utan tre. Vi får följa far, mor och dotters väg genom det kaos deras helt vanliga familj slängs in i.

Vad än bättre är – Ljudboksproduktionen genomgår samma karaktärsbyten. Magnus Roosmann, Rebecka Hemse och Johanna Lazcano delar upp inläsningen mellan sina tre karaktärer och det är ljuvligt.

Den här boken har fått mycket beröm, jag har även läst vissa som tycker att den segnar till runt mittpartiet. Jag kände inte av det. Jag var naglad rakt igenom och kände, för första gången på extremt länge, att det bitvis var så innerligt, fint och spännande att jag behövde bilens autopilot för att inte dras in helt.

Jag rekommenderar verkligen den här boken. Den är suverän.

En helt vanlig familj är allt annat än en vanlig bok. 5 av 5 möjliga pannkakor bildar en pannkakstårta att njuta av.

Spår av dina händer, av Izabelle Åman

Det här är en oerhört viktig bok, vill jag börja med att säga.  Samtidigt är det även riktigt tung lyssning. En av de jobbigaste böcker jag lyssnat på. Merparten av den spelades i bilen på väg till jobb i Eskilstuna och jag kände mig nästan lite vimmelkantig när den väl tagit slut och jag skulle återgå till “min” verklighet. Det är något som inte händer ofta. Inte för att jag inte brukar påverkas av mörka, och som i detta fallet verklighetsförankrade berättelser, men det här var ändå steget värre.

Möjligen beror det på att huvudperson vars öde vi får följa är så pass ung. Jag har tidigare lyssnat på Lena Bivners “Helvetet jag kallade kärlek” och Maria Blomqvists  “En vacker dag lämnar jag honom”. De två sistnämnda är minst lika starka, men det blir så pass mycket värre när det handlar om unga människor istället för vuxna.

Saxat från baksidan:

“Som fjortonåring inleder Cornelia ett förhållande med den två år äldre Christoffer. Djupt förälskad i den tystlåtne och blyge unge mannen hamnar hon snabbt i en relation som förvandlar hennes liv till en mardröm. Efter mer än tre år av misshandel, våldtäkter och fångenskap måste hon göra ett val: stanna kvar eller fly för sitt liv.

”Spår av dina händer” är en roman baserad på verkliga händelser. Cornelia kunde ha varit du, din mor, din syster, din bästa vän. Din kollega eller kvinnan du ofta möter på vägen hem från jobbet. Hon kan vara din granne, henne du sällan ser men som du vet bor där, intill dig.
Hon var jag.”

Jag vill åter belysa hur viktig den här boken är, samtidigt som jag inte ens vill tänka på hur stort mörkertalet är och hur ständigt aktuellt detta hemska tema tyvärr är. För en annan som levt ett jämförelsevis enkelt och tryggt liv så är det så fruktansvärt svårt att ens försöka förstå hur hemskt det måste vara att hamna i en liknande situation. En stor eloge till författaren som blottar sig så för att hjälpa andra. Med det sagt – en oerhört stark debut.

Viktoria Flodström, som jag senast hörde läsa upp “Som en öppen bok” gör ett kanonjobb här.

Med ett så här pass allvarligt och viktigt tema känns det fjuttigt att gå in på andra detaljer, men det är fortfarande en recension. “Spår av dina händer” är oerhört välskriven och jag tycker om Izabelles målande språk som tillför väldigt mycket till känslostormen. Det enda jag har att slå ned på är att boken kanske hade mått bra av en extra korrekturläsning då det förekommer en del onödig repetition som till exempel när bokens monster benämns som “snäll men blyg” fyra, fem gånger under väldigt kort tid. Men vet ni vad? Det är små jäkla petitesser i sammanhanget.

Och en sak till: Jag hade gärna sett att boken höll på en stund till. Att vi fick lite mer information om tiden efter helvetet, den långsamma vägen tillbaka. Samtidigt förstår jag, och kan uppskatta, att boken tar slut där den gör. Men det kanske kommer mer?

Jag hoppas verkligen att den här boken får stor spridning och att den kan hjälpa människor i liknande situationer.

“Spår av dina händer” är en oerhört stark resa och slutar på 4,5 av 5 pannkakor.

 

Ghettokungen, av Sammy Jeridi

Ghettokungen är Sammy Jeridis debutroman och det som slår mig väldigt snabbt är hur kärleken till det skrivna ordet skiner igenom hans författarstil. Precis som jag, och tusentals andra, har Jeridi beskrivit hur författarskapet har varit en av hans livslånga drömmar – och nog fasen är det vackert när drömmar blir verklighet.

Ghettokungen är en oavbrutet spännande och fartfylld spänningsroman som mestadels utspelar sig i norra Stockholm. Extra kul blir det då min egen debutroman delvis rör sig på samma platser i Solna.

Klipp och klistra:

“Leon har en dröm.

Leon driver det framgångsrika företaget Ghettosäljarna. Det du vill ha, det fixar han. Vill du ha ut försäkring på din bil ser Leon till att den brinner upp. Om någon vill sälja eller köpa saker man inte hittar i en affär ställer Leon alltid upp. Vare sig det är en levande tvättbjörn eller ett förstahandskontrakt i City. Pengarna använder han för att ge sin lillebror Emir det han själv aldrig fått – ett Svenssonliv, med bra utbildning och respektabelt yrke.

När gangstern Jambolo vill ha tillbaka ett vapen som Leon sålt riskerar drömmen gå i kras, för Leon har principer, han avslöjar aldrig säljare och köpare för varandra. När även kriminalkommissarie Eva Möller, som mot sin vilja blivit förflyttad till Palmegruppen, får upp ögonen för Leon dras snaran åt.

Nu är det Leon som har ett pris på sitt huvud, och han är jagad, jagad av alla.”

Leffe Grimwalker har sammanfattat Ghettokungen på ett passande sätt:  “som Snabba Cash fast bättre”. Jag är benägen att hålla med, och komiskt nog använde jag själv exakt samma ord för att beskriva hans och Dan Buthlers underbara En perfekt storm (recenserad på bloggen tidigare, den fick även plats i min topplista över förra årets bästa böcker). Inte märkligt med tanke på att de två romanerna är stöpta i samma, fina form och känns som två kivande brorsor. Menat på det allra mest positiva vis.

Som jag skrev tidigare i recensionen så är Ghettokungen oavbrutet spännande. Man fastnar direkt för karaktärerna, samtliga sargade själar. En sak som jag verkligen älskar är hur Jeridi ger stenhårde Jambolo ett hjärta. Å ena sidan livsfarlig gangster och Leons näst värsta fiende, men samtidigt en vilsen, rotlös familjefar. Jag uppskattar även att allas vår ghettokung Leon framställs som skör bakom en tuff fasad. Han är ingen stenhård machoman som tar sig ur alla fighter ensam och starkast. Tvärtom tar han hård stryk och får räddning från de allra mest oväntade håll.

Ghettokungen är bitvis även riktigt jäkla hemsk. Jeridi har lyckats skapa en av de absolut mest avskyvärda antagonister jag stött på i litteraturen. Dennes obevekliga ondska kastar sin skugga över flera av bokens karaktärer. Han skulle kunna uppfattas som nästan orealistiskt ondskefull men Jeridi lyckas balansera hemskheterna utan att tumma på realismen.

Okej. Det var nog om boken. Har ni läst såhär långt så förstår ni att jag verkligen gillar det här. Ja. Ghettokungen är så gott som garanterad en plats i 2020 års topplista.

Inläst av Jonas Malmsjö som i vanlig ordning gör ett fantastiskt jobb.

Sist en uppmaning: Jag vet att boken just släppts och man får lite hybris av att läsa vad andra tycker, men… Jeridi. Sluta läsa recensioner och ge mig en uppföljare istället.

Ghettokungen kammar med lätthet hem 5 av 5 möjliga. En fet ghettopannkakstårta.