Room to dream – A life, av David Lynch och Kristine McKenna
Jag ska inleda med att säga att detta är en bok för alla filmnördar. Ja, jag är en sådan ända ut i fingerspetsarna. Däremot är jag inget jättefan av Lynch på duken. Twin Peaks är och förblir ett mästerverk, en av de bästa serier som skapats. I filmväg har jag aldrig riktigt fastnat för Lynchs verk, utöver Elephant man som är riktigt stark.
OBS! Den här ljudboken är på engelska, inläst av Lynch och McKenna.
“David Lynch – co-creator of Twin Peaks and writer and director of groundbreaking films like Eraserhead, The Elephant Man, Blue Velvet and Mulholland Drive – opens up about a lifetime of extraordinary creativity, the friendships he has made along the way and the struggles he has faced – sometimes successful, sometimes not – to bring his projects to fruition. Part-memoir, part-biography, Room to Dream interweaves Lynch’s own reflections on his life with the story of those times, as told by Kristine McKenna, drawing from extensive and explosive interviews with ninety of Lynch’s friends, family members, actors, agents, musicians and collaborators. Lynch responds to each recollection and reveals the inner story of the life behind the art.”
Den här boken handlar om, just det, David Lynch. Vi får följa honom från barndomen och hela vägen fram till strax efter skapandet av “Twin peaks 2017”, den tredje säsongen.
Jag gillar verkligen den här typen berättelser. Lynch är en oerhört fascinerande, mångfacetterad konstnär som tycks påverka alla han träffar. En excentriker ut i fingerspetsarna, en själ som lever för sitt skapande. Jag älskar hans inställning till Hollywood och ointresset inför pengapåsen och själadödande filmskapande. När Lynch skapar en film så är det för att han verkligen vill, det är ren passion.
Boken är intressant rakt igenom. Däremot kan den bitvis bli lite långrandig, inte minst när man switchar mellan uppläsare och Lynch bitvis återberättar samma del av berättelsen vi just fått höra i tredje person. Det är härligt att höra Lynch återberätta sitt liv – Det känns genuint och hans många små “um” och korta avbrott får det att kännas som om han improviserar direkt ur minnet – vilket han kanske gör?
Room to dream, nästan ett måste för filmnördar, får 4 av 5 pannkakor.