Recension: Reliken – Stjärnornas budbärare

Reliken – Stjärnornas budbärare, av Håkan Mattsson

Nej. Det är inte en uppföljare till Mattsson & Hellströms Stay Metal där Kenny hamnat på ålderdomshem.  Detta är tvärtom en spänningsroman som doftar lite Dan Brown och lite National Treasure (ni vet, äventyrsfilmerna med Nicolas Cage, inspelade strax innan hans karriär gick från vita duken till lilla skärmen).

“Om Martin tror att sommarjobbet i Vela kyrka kommer att bli långtråkigt misstar han sig. Han sköter sitt jobb men finner en rad föremål som är mycket äldre än kyrkan själv. Samtidigt får han en krypande känsla av att vara iakttagen. Martin upptäcker en hemlig relikgömma, och omedveten om faran börjar han nysta i mysteriet. Med sanningen inom räckhåll inser han dock, att det som började som ett nyfiket sökande, har utvecklats till en desperat jakt där ett misslyckande innebär döden.
Från de mörka gravvalven under Vela kyrka, via Roms djupaste katakomber och vidare ut över de snöklädda Alperna fortsätter jakten, men tiden är på väg att rinna ut.
Vad är det för hemlighet som bevarats så länge och som människor ljugit, krigat och dött för under femhundra år?
Hur kan en spansk 1500-talsprästs ödesdigra beslut slunga iväg en artonårig sommarjobbare på en vildsint jakt över fyrahundra år senare?
Och den svåraste frågan av dem alla: är mänskligheten redo för Den Stora Sanningen?”

Som ovan nämnt tänker man snabbt på Dan Brown’s Langdon-böcker när man läser om Reliken. Och visst påminner innehållet en del om det, men stirra er inte blinda på det. Visst har jag både läst böcker och sett filmer i samma anda, men vad gör det? Reliken innehåller en riktigt trevlig mysfaktor rakt igenom. Intrigen är spännande att följa och håller hela vägen. Karaktärerna är lätta att ta till sig och tycka om. Det här är helt klart stoff till en riktigt spännande film. Jag som är filmfantast kan se det hela väldigt klart framför mig under tiden jag lyssnar på boken och det tillför en extra dimension. Den är filmisk på samma sätt som jag kan uppleva min egen debutroman. Det beror såklart mycket på de trevliga, aldrig onödigt detaljerade, miljöbeskrivningarna och det faktum att vi får följa med hela vägen från Enköping, vidare över Alperna och in bland gränderna i Rom.

Det är fantasifullt, lekfullt, spännande och välskrivet.

Så ska vi inte heller glömma att nämna inläsningen, vilken författaren själv svarar för. Det är mycket trevligt att låta Mattssons stämma lura in en i det här relikäventyret.

Reliken – Stjärnornas budbärare är en mycket trevlig bekantskap som slutar på 4 av 5 pannkakor.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *