Vingar av silver, av Camilla Läckberg
Så tar vi oss vidare till del två av vad som på Storytel kallas “Fayes hämnd”. Jag vet inte om det är tänkt att bli fler böcker eller om det är en duologi vi har att göra med. Första delen, En bur av guld, recenserade jag i förrgår. Vingar av silver har på kort tid på hyllats och sågats. Jag har läst mycket om den. Bland annat har den kallats för porr, ett bevis på slött författarskap och en jävligt bra bok. Smaken går naturligtvis isär, men när det kommer till Läckberg kanske mer så än annars. Måhända beror det på hennes stjärnstatus. Ingen har väl undgått den, enligt många författare, rätt smaklösa “hostile takeover” som skedde på Adlibris hemsida när boken släpptes. Jag förstår kritiken men lägger ingen direkt värdering i det. Nåväl.
“Ett laddat hämnddrama om svek, upprättelse och systerskap. Just när Faye trodde allt var över hotas hennes tillvaro igen. Hon har byggt upp ett liv utomlands, exmaken Jack sitter i fängelse och hennes företag Revenge skördar stora framgångar. Men när Revenge ska lanseras i USA dyker det plötsligt upp ett allvarligt hot mot bolaget och Faye tvingas återvända till Stockholm. Med hjälp av en handplockad grupp kvinnor kämpar hon för att rädda det som är hennes – och för att rädda sig själv och dem hon älskar.”
Likt första delen så finns det mycket att tycka om. Jag tycker att Läckberg skriver väldigt bra. Det är korta, enkla meningar. Gestaltning av karaktärer klarar hon galant. Intrigen i sig är väldigt enkel men tack vare rappt tempo och lite trevliga skruvar i manuset fungerar det för det mesta utmärkt. Karaktärsutvecklingen ger även Faye ett välbehövt djup i form av återblickar av hennes hemska tonårstid med allt den innefattar. De känslomässiga trummor som ettan slog på saknas dock.
Jag håller inte riktigt med skaran som kallar detta för mer eller mindre porr. Det finns några sexscener och de är rätt explicita, visst. Det är överdrivet och övertydligt, ja. Men sedd som ett erotiskt hämnddrama fungerar det utmärkt – om det sedan marknadsförs som något annat vet jag inte, och bryr mig inte heller direkt om. Det sexuella innehållet störde mig inte nämnvärt även om det är tydligt att det skrivits spekulativt i ett säljsyfte.
Däremot kan jag hålla med om att denna andra del inte är lika vass som första. Slött författande kanske jag inte dristar mig till att kalla det. Likväl känns det bitvis lite framstressat, som att man velat pusha fram uppföljaren så fort som möjligt för att rida på vågen av föregångaren.
Jag kan hålla med den kör som proklamerat att rättsliga följder för somliga dåd i den här boken slätas över väl enkelt. Däremot störs jag, kanske onödigt mycket, av ett specifikt händelseförlopp som drar ned trovärdigheten rejält med tanke på dagens sociala medier och hur lätt det är att få reda på saker om folk.
Avslutningsvis. Vingar av silver är mer än godkänd, även om den inte är riktigt lika stark som fösta boken. Om den förtjänar all uppmärksamhet och att bli den “kioskvältare” den lär bli? Nej. Det finns en drös böcker som är långt tätare och mer välskrivna och förtjänar mer utrymme. Men med ett så välkänt namn är succén ett faktum oavsett.
Även denna gång är det Mirja Turestedt som läser och bidrar lite extra till bokens behållning.