Recension: Sekten som återuppstod

Sekten som återuppstod, av Mariette Lindstein

Denna återuppståndelse är, som titeln antyder, en uppföljare. Den följer Lindsteins succé Sekten på Dimön.

“Sofia Bauman försöker skapa sig ett nytt liv efter att ha levt i sekten ViaTerras våld. Vägen tillbaka blir svårare än hon trott. Hon möts av fördomar och plågas av mardrömmar. Sektledaren Franz Oswald väntar på rättegång, men han är varken orolig eller ångerfull. Med hjälp av sin advokat börjar han väva ett inflytelserikt kontaktnät som sträcker sig långt utanför fängelsets väggar. Hans mål? Att hämnas på Sofia.”

Sekten som återuppstod är andra delen i serien om sekten på Dimön. Enligt Storytel består “serien” Via Terra av tre delar, men jag råkar ju veta att det även finns en Requiem på Dimön samt en pågående roman utöver den tredje Via Terra-boken Sektens barn. Med det sagt är Storytels “serie-indelning” något oklar.

Hur som. Jag lyssnade på första boken för något år sedan och tyckte att den var bra. Den var intressant och skrämmande, främst när man vet att det i bakgrunden finns mycket realism (hur mycket som dramatiserasts kan jag dock inte svara på). Sekten på Dimön var bra, men föll mig inte helt i smaken. Vad som höll mig kvar var mestadels höga betyg och det faktum att Lindstein Sbyggt sitt författarskap på denna serie. Och nog är det rafflande, intressant och skrämmande. Minst sagt.

Sekten som återuppstod tar vid strax efter första boken och vi följer som sagt åter Sofia Bauman. Boken börjar spännande och har ett bra tempo. Trots att jag inte var övertygad av första boken så lyckas Lindstein till en början trollbinda mig. Det segar till litegrann någonstans strax efter att vi nått halvvägs igenom uppföljaren, men författaren håller hårt nog i trådarna för att ändå driva mig vidare. Bitvis kan jag tycka att sektledarens inverkan på sina medlemmar känns väl överdriven, men det gör mig kluven. Detta är trots allt sekternas starkaste kort; en manipulativ och charmig sektledare. Ändå kan jag bitvis känna att hans väg tillbaka till makt blir något märklig med tanke på hur han trycker ned sina undersåtar.

Oavsett är Sekten som återuppstod en uppföljare jag på vissa sätt uppskattar mer än föregångaren. Kanske främst då tempot är något högre, även om det haltar på sina ställen. Främst beror det kanske på vissa dåtidssegment som dyker upp framåt slutskedet och bitvis känns lite överflödiga. Även om jag vet att det banar för fortsättningen.

Oklanderligt uppläst av Gunilla Leining.

Sekten som återuppstod landar på 3,5 av 5 pannkakor. Nästföljande del står på tur…

Lämna ett svar

Till startsidan