Månad: juni 2020

Reliken – Stjärnornas budbärare, av Håkan Mattsson

Nej. Det är inte en uppföljare till Mattsson & Hellströms Stay Metal där Kenny hamnat på ålderdomshem.  Detta är tvärtom en spänningsroman som doftar lite Dan Brown och lite National Treasure (ni vet, äventyrsfilmerna med Nicolas Cage, inspelade strax innan hans karriär gick från vita duken till lilla skärmen).

“Om Martin tror att sommarjobbet i Vela kyrka kommer att bli långtråkigt misstar han sig. Han sköter sitt jobb men finner en rad föremål som är mycket äldre än kyrkan själv. Samtidigt får han en krypande känsla av att vara iakttagen. Martin upptäcker en hemlig relikgömma, och omedveten om faran börjar han nysta i mysteriet. Med sanningen inom räckhåll inser han dock, att det som började som ett nyfiket sökande, har utvecklats till en desperat jakt där ett misslyckande innebär döden.
Från de mörka gravvalven under Vela kyrka, via Roms djupaste katakomber och vidare ut över de snöklädda Alperna fortsätter jakten, men tiden är på väg att rinna ut.
Vad är det för hemlighet som bevarats så länge och som människor ljugit, krigat och dött för under femhundra år?
Hur kan en spansk 1500-talsprästs ödesdigra beslut slunga iväg en artonårig sommarjobbare på en vildsint jakt över fyrahundra år senare?
Och den svåraste frågan av dem alla: är mänskligheten redo för Den Stora Sanningen?”

Som ovan nämnt tänker man snabbt på Dan Brown’s Langdon-böcker när man läser om Reliken. Och visst påminner innehållet en del om det, men stirra er inte blinda på det. Visst har jag både läst böcker och sett filmer i samma anda, men vad gör det? Reliken innehåller en riktigt trevlig mysfaktor rakt igenom. Intrigen är spännande att följa och håller hela vägen. Karaktärerna är lätta att ta till sig och tycka om. Det här är helt klart stoff till en riktigt spännande film. Jag som är filmfantast kan se det hela väldigt klart framför mig under tiden jag lyssnar på boken och det tillför en extra dimension. Den är filmisk på samma sätt som jag kan uppleva min egen debutroman. Det beror såklart mycket på de trevliga, aldrig onödigt detaljerade, miljöbeskrivningarna och det faktum att vi får följa med hela vägen från Enköping, vidare över Alperna och in bland gränderna i Rom.

Det är fantasifullt, lekfullt, spännande och välskrivet.

Så ska vi inte heller glömma att nämna inläsningen, vilken författaren själv svarar för. Det är mycket trevligt att låta Mattssons stämma lura in en i det här relikäventyret.

Reliken – Stjärnornas budbärare är en mycket trevlig bekantskap som slutar på 4 av 5 pannkakor.

 

Terapeuten som inte visste vad han gjorde, av Max Schüllerqvist

Så var det äntligen dags för en bok jag sett fram emot länge. Max Schüllerqvist debuterade 2018 med boken Det stora dejtingäventyret, där vi fick följa en pensionerad kvinna som övertalas att ge sig ut i nätdejtingdjungeln. Den boken hamnade på min lista över bästa böcker 2018 och har rekommenderats flitigt sedan dess, så det är knappast små skor Schüllerqvist haft att fylla. Inte minst med tanke på att jag vanligtvis är ganska tjurig när det kommer till feelgood av den här typen.

“Johan är en slacker som fastnat i singellivets dekadens. Livet med taxen Winston saknar någon djupare mening, och en allt mer pressad ekonomi oroar dessutom. Av en slump dyker en chans till stora pengar upp – men då måste han bryta mot både lagar och moral. Terapeuten som inte visste vad han gjorde är en skakig och underhållande resa, med höga insatser och en växande pott.”

Där har ni handlingen och som jag skrev ovan så är jag vanligtvis inte jätteförtjust i genren. Jag tycker ofta att böcker av den här sorten kan kännas klämkäcka på gräns till skitnödigt, inte minst i Fredrik Backmans böcker (vissa av dem suveräna, don’t get me wrong) där det bitvis känns som att man anstränger sig till bristningsgränsen för att varenda mening ska vara dråplig. Max Schüllerqvist har ett sätt att berätta som faller mig mer i smaken. Ja, det är klämkäckt även här och ofta väldigt roligt, men den där skitnödigheten märks inte av.

Handlingen i Terapeuten … är relativt simpel att ta till sig och jag upplever inte en tråkig stund. Den är rolig, spännande, rörande och riktigt bra rakt igenom. Han lyckas bjuda på intressanta och älskvärda karaktärer och dråplig humor blandas med känslosamma stunder och högst aktuella ämnen. Det är inte bara en fejkterapeut och hans pengaproblem vi bjuds på. Det bjuds bland annat på kängor till kändiseliten och detta med att ha chansen att gråta ut i bokform efter diverse svinerier och en hel del andra trevliga pungsparkar. Att han sedan lyckas väva in seriösa och viktiga ämnen som ofredanden och våldtäkt ger en annan, djupare dimension som berättelsen mår väldigt bra av.

När jag märkte att boken började närma sig slutet undrade jag även hur han skulle lyckas knyta ihop säcken utan att det kändes stressat eller påtvingat. Vet ni vad? Det lyckades han också med.

För inläsningen svarar Anton Körberg och han gör det bra, även om han ibland kan bli lite övertänd när han ger röst åt vissa karaktärer, men på det stora hela är han riktigt bra.

Som ni förstår av ovan så är Terapeuten som inte visste vad han gjorde en bok jag verkligen gillar. Den får mig att skratta och berör emellanåt så pass att man blir både förbannad och känner hur det vattnas lite i ögonen.

Terapeuten är en självklar fullpott. 5 av 5 pannkakor.