Går genom vatten, går genom eld, av Christian Unge
Detta är första boken om Tekla Berg, akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm. Den är skriven av Christian Unge som själv arbetar som läkare. Det är långt ifrån hans debut, men min första bekantskap med hans författarskap.
“Tekla är akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, en blivande stjärna i sitt yrke, stresstålig och handlar våghalsigt i de mest utsatta situationerna på akuten. Samtidigt bär hon på flera hemligheter. Uppväxten i en missbrukande miljö, sina egna “bomber” – och så har hon en förmåga som är hennes främsta tillgång och största svaghet: hon kan inte glömma något.
Men den som minns allt blir också lätt farlig för andra personer.
En stor explosionsbrand i ett höghus orsakar katastroflarm i Stockholm. Mycket tyder på att det är en terroristattack med många dödsoffer. Tekla är en av de första på platsen och räddar bland annat livet på en svårt brännskadad man. Vem är han? En av terroristerna? Ett oskyldigt offer? Eller kan han vara någon som står Tekla mycket nära, någon som hon skulle offra sitt liv för?
Branden orsakar en dominoeffekt och berör snart både sjukhusledningen, polisen och kriminella nätverk. Inte minst det som leds av patriarken Victor Umarov som ser sitt familjeimperium hotas av de krafter som satts i gungning.”
Det första jag slås av är att det känns som trevlig omväxling att inte följa en polisutredning. Att få en inblick i akutläkaren Teklas minst sagt hektiska vardag är spännande. Däremot är Tekla en karaktär jag inte riktigt fastnar för. Unge gör ett bra jobb med att gestalta hennes vardag och inre demoner, men jag känner inget speciellt inför henne likförbaskat. Kanske hon växer till sig i uppföljaren, eller så är det mig det är fel på. Handlingen är någorlunda intressant men greppar egentligen inte heller riktigt tag i mig. Familjen Umarovs maktspel är någorlunda intressant att följa, även om det känns som en väl upptrampad stig. Tempot boken igenom är högt, med få långsamma passager.
På många sätt gillar jag boken, men det är något som skaver. Dels handlar det om onödiga upprepningar och det faktum att berättelsen, bortom det unika och spännande perspektivet, inte riktigt lyfter. Men det är ju en högst personlig upplevelse.
Uppläst av den fantastiska ljudboksveteranen Gunilla Leining.