Dockfabriken, av Lena Karlin och Åsa Schwarz
En krim kryddad med artificiell intelligens? Så spännande! Och oväntat. Det första jag kommer att tänka på (och gör så vid flera tillfällen under de timmar jag lyssnar på boken) är SVT-serien Äkta människor som gick för några år sen. En sci-fi-serie där medelsvenssons köper in människorliknande robotar för att hjälpa till med städning och olika former av sällskap. Vad som för några år sen framstod som just sci-fi är dock närmre verkligheten än många av oss vill (eller förstår).
“Den framstående robotforskaren Heinrich Becker och hans banbrytande uppfinning, roboten Adam, kidnappas. Säkerhetspolisen Alex Lindhage utreder fallet. Vid ett förhör med forskarkollegan Clara inser han att hennes relation till Heinrich är starkt präglad av konkurrens, och han misstänker att hon döljer något.
Med hjälp av Heinrichs fru Nora försöker Alex förstå vilka som kan ligga bakom kidnappningen, men antalet misstänkta stiger för varje dag. Vad arbetade Heinrich egentligen med? När Alex lägger samman bitarna framträder en bild av den framgångsrike forskaren som är mer chockerande än han någonsin kunnat ana.
Dockfabriken är en fängslande kriminalroman som också utforskar moraliska frågor kring robotar och mänsklighet. Uppslukande deckarläsning för alla som gillade serien Äkta människor.”
Noterar så fort jag klistrat in ovan text att hinten till Äkta människor var ganska självklar (hade inte läst hela baksidestexten innan). Dockfabriken osar av gamla trevliga sci-fi-filmer som Terminator och I, Robot. Det diskuteras Asimovs robotlagar och för någon som vuxit upp med alla dessa filmer och serier på ämnet är det ju svårt att inte ryckas med.
Karlin och Schwarz visar sig vara ett jäkla fint radarpar för de lyckas få ihop något som känns spännande och färskt även om just ämnet “mänskliga robotar” som sagt figurerat länge. Däremot är det ju en oerhört frisk vind i ett krim-Sverige som innehåller många starka, duktiga författare men är i behov av lite förnyelse.
Att premissen sen gått från att vara ren sci-fi till att på senare år bli mer självklarhet är både fascinerande och läskigt. Inblicken i bokens (och verklighetens) industri kring sexdockor är väl det mest skrämmande. Hur människan (läs: män) tar objektifiering och övergrepp till en ny nivå i jakten på sätt att stilla sina behov.
Författarduon börjar starkt. Jag rycks med i handlingen direkt. Språket är smart, meningarna kärnfulla korta och kapitlen likaså. Karaktärerna är välgestaltade och fint utmejslade. Främst känner man för Alex och Nora. Det finns (no spoiler!) en twist här som jag verkligen tycker om. Även om den för min del inte kommer som någon större överraskning så tycker jag att författarna lyckats få till den på ett riktigt jäkla snyggt sätt. Sådär att jag sitter och ler för mig själv i bilen och mumlar något uppmuntrande.
Inläsning sköts av Eva Röse. Jag tycker överlag att hon gör ett mycket bra jobb.
Jag gillar verkligen det här. Det är smart, välskrivet och en frisk vind i svensk krim.