Institutet, av Stephen King
King, en av mina barndomsfavoriter. Han vars böcker ofta filmatiseras med minst sagt varierande resultat. Jag har alltid älskat hans berättelser, främst Jurtjyrkogården, men även Cell och Dreamcatcher i mer modern tid. Han har också varit något av en inspirationskälla och en av anledningarna till att jag själv tycker så mycket om att både läsa och skriva mörkare berättelser. Det finns dock en uppsjö King-böcker jag inte läst. En sak som gör att jag ibland drar mig är tjockleken – Jag har svårt för riktiga tegelstenar. Det är inbyggt i mig. Som med ljudböcker. Jag föredrar böcker som ligger på sådär 8-12 timmar. Institutet har en speltid på över 24 timmar.
“Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning, det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det, en tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flugen till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet. Där utnyttjas tillfångatagna barn med ovanliga förmågor som brickor i ett farligt globalt spel. ”Institutet” har känslan av en klassisk King, och anspelar samtidigt på dagens nyhetsrubriker och våra ännu mörkare rädslor inför framtiden.”
Att sätta ett betyg på en bok som Institutet är verkligen inte lätt. Min känsla inför boken har pendlat oerhört under speltiden. Den är på många sätt en “typisk” King rent språkmässigt. Menat på det allra mest positiva sätt. Jag har alltid älskat hans sätt att skriva – samtidigt som jag på “äldre dagar” börjat undrar hur mycket som försvinner i översättningen. Jag har tidigare läst många av hans böcker på originalspråket och upplevt flytet bättre.
I Institutet tycker jag att språket är bra, men det förekommer en del onödiga upprepningar av fraser och uttryck som drar ned tempot lite. Alltför långa och långdragna beskrivningar gör detsamma. Man hade lätt kunnat kapa bort 3-4 timmar av innehållet utan att förlora något av större värde.
Tempot upplever jag överlag som ett problem. Det och det faktum att boken innehåller väldigt, väldigt många karaktärer. Flera av dessa karaktärers roller i intrigen tar väldigt lång tid innan vi får reda på (när King väl knyter ihop säcken gör han det dock väldigt bra, som alltid) men det stora antalet karaktärer kan jag emellanåt tycka förvirrar lite.
Åter till tempot. Jag tycker att boken börjar intressant, om än inte nödvändigtvis rafflande. Men sedan händer något. Sådär 4-6 timmar in tappade jag tråden helt. Någonstans när Luke Ellis kommit till Institutet. Högst personligt, detta, men jag tycker att det hela går lite på tomgång. Det är varken särskilt spännande eller intressant och här någonstans inser jag hur långt det är kvar av boken. Jag avbryter nästan aldrig en bok. Jag vill alltid ge böcker en ärlig chans och kan medge att jag lyssnat klart på väldigt många vars slutbetyg kanske tyder på att de inte förtjänade det. Egentligen. Men jag är nyfiken av naturen, och även författare själv, så jag vill verkligen inte ge upp. Institutet är en bok jag var väldigt nära att ge upp på flera gånger. Jag fann mig själv tänka på annat. Tankarna for iväg och jag missade stycken på några minuter åt gången och insåg när fokus väl återvände att jag inte missat något väsentligt.
Men. Så vänder det. Med ungefär en tredjedel av speltiden kvar tar berättelsen fart på allvar och jag börjar känna igen den där King jag alltid älskat. Det blir spännande, finurligt, rafflande och riktigt, riktigt bra hela vägen fram till slutet.
En av de saker som faktiskt fick mig att hänga kvar, utöver att det ju trots allt är Stephen King, var Jonas Malmsjös inläsning. Han ger texten ett djup och ett driv som faktiskt fick den att höjas även under de tråkigare avsnitten.
Hade Institutet skalats av och haft bättre tempo så hade jag kunnat kalla den för ett mästerverk. Nu blir det inte så, men summerat är den bitvis briljant men alltför lång.