Bakom hennes ögon, av Sara Pinborough
Ännu en ny bekantskap. Den här boken har legat i hyllan ett tag och jag minns inte på vems inrådan den hamnade där. Troligen något tips i ljudboksgruppen. Denna gav mig in i förutsättningslöst, utan att ens ha läst om handlingen.
“Lita inte på någon. Och vad du än gör, avslöja inte slutet!
Ensamstående mamman Louise träffar en man i en bar och gnistor uppstår. Ett par dagar senare upptäcker hon att mannen från baren är hennes nya, gifta chef, David. David hävdar att hans äktenskap är olyckligt, och eftersom Louise är störtförälskad inleder hon en relation med honom.
Så en dag träffar hon Adele, Davids fru. Adele och Louise blir vänner och Louise upptäcker att Adele har en helt annan syn på äktenskapet än vad David har. Inte nog med det, David framstår som en hård och kontrollerande make. Vem kan Louise lita på? Hon blir alltmer övertygad om att någonting i Davids och Adeles äktenskap är väldigt underligt. Hon förstår bara inte hur underligt det faktiskt är. Och hur långt en person är beredd att gå för att skydda det.”
Det finns en del att gilla i Bakom hennes ögon. Den har ett härligt flyt och det händer saker hela tiden som gör att man inte tappar intresset. Triangeldramat är väldigt spännande att följa, även om berättelsen ibland kan kännas lite väl ologisk. Karaktärerna är intressanta att lära känna och bär på ett djup vi får utforska. Att samtliga karaktärers sidor berättas ur ett jag-perspektiv fungerar förvånansvärt bra (jag brukar annars ganska ofta ha svårt för böcker berättade ur ett jag-perspektiv).
Uppläsare är Tova Magnusson. Till en början har jag lite svårt för både henne och något i ljudet. Det låter lite lätt burkigt, ett dovt eko. Jag tycker dock att det går över, eller så glömmer jag bordet. Jag vänjer mig även vid uppläsningen och tycker i slutändan att hon sköter sig bra.
Bakom hennes ögon är en trevlig överraskning helt klart. Inget mästerverk på något sätt, men spännande och intressant. Utan att spoila någonting så tycker jag dock att trovärdigheten får sig ett par onödiga törnar och vissa saker framåt slutet dyker upp lite väl plötsligt, känns nästan forcerat.