Första hösten – Röd skymning, av E.P Uggla
Jag älskar dystopier. Älskar. Tröttnar aldrig på berättelser om jordens undergång, pandemier och dylikt. Första hösten – Röd skymning är uppföljaren till E.P Ugglas debut Första hösten – Blå bryning som släpptes 2017.
Jag ska erkänna att jag inte har första boken helt klar i minnet, det är trots allt två år sedan jag lyssnade på den, men jag mindes nog för att ge mig direkt in i uppföljaren.
“Fyra veckor har gått sedan det stora utbrottet, och det värsta tycks vara över. Dammet från blommorna har lagt sig som en mörk skugga över landet, men de smittade utgör inte längre något hot. De har slutat jaga och börjat dö.
Men just som Sverige tycker sig se ljuset i tunneln kommer nästa obehagliga överraskning. Plötsligt täcks träden av löv i en nyans ingen sett förut – en onaturlig och intensiv röd. Vad betyder det här?”
Det skrivs i baksidestexten att denna del är fristående, men jag vill påstå att det är en sanning med modifiering. Vi träffar nya karaktärer, men följer även ungdomarna från första boken. Personligen rekommenderar jag att läsa eller lyssna på första delen för att få bakgrund.
Jag ska inte hålla på det. Det här är bra. Riktigt, riktigt bra. Språket är vackert och har ett trevligt flyt. Intrigen är rafflande och intressant från början till slut. Vi bjuds på en effektiv och spännande blandning mellan Walking dead och The mist. För att förenkla. Det förekommer en del riktigt häftig monsteraction, men det jag uppskattar mest är hur smart Röd skymning är. Vi får ingående (utan att någonsin bli långrandiga eller skriva oss på näsan) beskrivningar av smittan. Dess sammansättning, kopplingen till naturen och jakten på ett motgift. Det är intelligent och jäkligt snyggt beskrivet. Det skänker en både fascinerande och obehaglig känsla av realism som får mig att dra på smilbanden gång på gång.
Ska jag börja ranka så skulle jag vilja påstå att Röd skymning hamnar på plats 2 över mina favoriter bland moderna dystopier, tätt flåsandes genialiska Stjärnklart i nacken.
Uppläsare är Jenny Lindberg, ny bekantskap för min del. Hon gör ett mycket bra jobb!