Jag var hon: tio berättelser från kvinnorna som överlevde, av Madeleine Gartéus
En kort bok sprängfylld av känslor och ångest. Så kan vi väl sammanfatta detta.
“Esters dotter gömde sig i Pippi-tältet när pappa slog mamma. Johanna blev tillsagd att sova på golvet som en hund och Adelina tvingades till sex bara ett par dygn efter att ha fött barn.
De är tre av de tio som berättar, men de delar tusentals kvinnors öden.
”Jag var hon” presenterar starka, personliga historier av förtryck som kvinnor utsatts för av männen de levt med. Efter att ha förlorat en av sina närmaste vänner vill författaren Madeleine Gartéus göra dem till mer än en siffra i statistiken.
Kvinnorna i boken överlevde. Annie är död.”
Jag var hon … är en stark, smärtsam bok att lyssna på. Den klockar in på strax över två timmar och det är skönt. Under den tiden har jag både hunnit skaka av ilska och fälla en och annan tår. De här berättelserna är så hemskt att ta del av. Det finns ju hopp, i och med att de flesta i den här boken faktiskt tog sig ur relationerna. Men inte Annie. Jag vet att det finns röster där ute som säger “varför stannar man kvar en så destruktiv relation, då?” och så vidare. Jag förstår att det inte går att förenkla det här problemet på det viset även om vissa som utsätts lyckas ta beslutet och lämna direkt.
Det här är en viktig och återigen väldigt smärtsam bok. Det är bra att den finns, men jag önskar att jag levde i ett samhälle där den inte behövdes.
Uppläsning görs av tre röster: Malin Molin, Viktoria Flodström och Lisa Ahnlund.
Vet ni vad? Det här är en bok jag känner att jag inte kan betygsätta. Däremot är det en bok ni bör lyssna på. Både kvinnor och män. För er som lever i lyckliga relationer. För er som inte gör det. För er som anar oråd i någon relation ni ser utifrån.