Recension: Låt det brinna

Låt det brinna, av Björn Paqualin

En till romandebutant som ger sig in i krimgenren. Författaren har tydligen skrivit manus till diverse tv-serier innan, så han är knappast någon duvunge. Det går inte riktigt att missa sammanträffandet att denna bok släpps i princip samtidigt som Pernilla Ericsons 300 grader, som båda hanterar det heta (hö hö) ämnet skogsbränder.

“Den största skogsbranden i modern tid rasar i Sverige. Brandmän arbetar dygnet runt för att hejda eldens framfart. Mitt i kaoset hittas liket av en kvinna i en damm. Man vet inte hur länge hon har legat där, inte heller vem hon är.
Stella Robertsson, kriminalkommissarie på polisens nationella operativa avdelning, kallas upp för att bistå den lokala polisen i mordutredningen.
När hon anländer till den utrymda stan är hon redan brännmärkt av ilska. Hennes privatliv är trassligare än någonsin. Och på arbetet har hon i princip gjort sig omöjlig.
Till sin hjälp får hon den lokale mordutredaren Tommy Reyer, som är hennes raka motsats, och tillsammans ger de sig in i en utredning som kommer leda dem till människans allra mörkaste sidor. I jakten på mördaren kommer de ställas inför större hot än hon någonsin upplevt.”

Det märks som sagt att Paqualin har erfarenhet av tv-manus, för det är rappt berättat rakt igenom, duktigt med små cliffhangers. Jag tycker att Låt det brinna börjar intressant, kanske mest för att miljöerna kring en gigantisk skogsbrand känns som väldigt spännande och potentiellt förödande mark för en krim att utspela sig. Den är välskriven och flyter på bra med högt tempo, men faller mig ändå inte riktigt i smaken. Intrigen greppar inte tag i mig riktigt och detsamma gäller huvudkaraktären.

Stella är en hårding, ball på sina sätt, men jag upplever att hon, liksom delar av berättelsen blir för mycket, för svårt att greppa. Kanske blir det bättre i en potentiell uppföljare där man får lära känna henne närmre.

Låt det brinna är en intressant, men spretig debut som slutar på 3 av 5 pannkakor.

 

Lämna ett svar