Recension: Deadline

Deadline, av Rebecka Edgren Aldén

Edgren Aldén är en ny bekantskap för mig och det här är en bok jag sett fram emot att få lyssna till.

“Få en inblick i en modern tidningsredaktion från dess allra sämsta sida. Deadline är en spänningsroman om arbetsplatsen från helvetet.
När Anna får drömjobbet på livsstilsmagasinet Suzanna träder hon in i en värld hon tidigare bara sett på håll. Glammiga galor, gratisprylar och uppmärksamhet. Chefredaktören Diana Gray är en före detta dokusåpadiva och nu populär influencer, med stor karisma och många kändisvänner. Anna dras som i en virvelvind med i Dianas stjärnglans. Tills hon förstår att något är allvarligt fel på det nya jobbet. Redaktionen lider av en omänsklig stress och Diana ljuger och manipulerar.
Vad är det Diana till varje pris inte vill avslöja? Det hela utvecklar sig till ett spel på liv och död, och insatserna visar sig vara högre än Anna någonsin kunnat föreställa sig.”

Vi börjar med inläsningen. Sofia Berntssons stämma hörde jag för första gången när jag lyssnade till Fredrik P Winters Grävlingen och jag tyckte att hon gjorde ett riktigt bra jobb. Deadline är inget undantag, faktum är att hon kan komma att bli en ny favorit.

Och boken då? Jäklar. Jag gillar verkligen det här skarpt. Vi bjuds på en berättelse om maktkamp, svek, avundsjuka, hämnd och andra mörka teman. Det är intressant och mästerligt berättat och jag dras in direkt. Inblicken i tidningsredaktionen är riktigt intressant och känns väldigt realistiskt beskriven. Merparten av karaktärerna är kvinnor och det är riktigt välgestaltade porträtt rakt igenom, alla känns levande och trovärdiga. Så även de manliga, som i de flesta fall är regelrätta svin. Jag älskar att följa maktkampen på redaktionen, frustrationen över den dominanta b-kändisen som får alla medarbetare att i fantasin villa sätta en kniv i ryggen. Jag gillar även att följa med i svängarna när Anna både fascineras, skräms och skäms över att bjudas in i Dianas stjärnglanssfär samtidigt som hon förvandlas till en alltmer frånvarande mamma och fru. När berättelsen går över från något likt Djävulen bär Prada till att bli en krim sker allt sömlöst och riktigt, riktigt effektivt. Det finns vissa svängar i berättelsen som jag listar ut väldigt tidigt, men det gör absolut ingenting och upplösningen är både smart, hemsk och svindlande.

Mer sånt här, tack. En bok helt i min smak. Mästerligt, Rebecka!

Deadline kammar hem en självklar fullpott. 5 av 5 pannkakor.

Recension: Rotvälta

Rotvälta, av Tove Alsterdal

Tove Alsterdal är en ny bekantskap för mig, men allt annat än en duvunge med flera böcker bakom sig. Jag har sett lite reklam i sociala medier och läst lite om Rotvälta och tyckt att den verkar intressant.

“Olof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. Han skickades bort och familjen bröt all kontakt.
Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans barndomshem. I duschen hittar han sin pappa död, mördad med en jaktkniv.
Polisen Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att ta hand om sin dementa mamma. I undersökningen av mordet på Olofs pappa kommer hon allt närmare sitt eget liv.
Eira var nio år när Lina mördades. Olof var pojken i hennes mardrömmar.”

Vi börjar med inläsning. Denna görs av Gunilla Leining och är, i vanlig ordning, suverän.

Rotvälta är en väldigt välskriven roman om att återvända till barndomens hemvist, att nysta i gamla synder. Alsterdal har ett oerhört vackert språk som flyter på riktigt bra. Likt i Stina Jacksons Silvervägen känns miljöerna oerhört levande och vackert beskrivna, så till den grad att de spelar en avgörande roll i berättelsen. Inte minst är det just miljöerna som drar mig in och håller mig kvar. Karaktärerna är välgestaltade och Eira är en intressant bekantskap, även om övriga porträtt inte riktigt fastnar hos mig. Likaså är det med intrigen. Det är oerhört välskrivet rakt igenom, berättelsen är både sorglig och skrämmande i sin realism, men av någon anledning som jag inte riktigt kan sätta fingret på så dras jag ändå aldrig riktigt in. Jag blir berörd, men inte indragen. Något saknas helt enkelt för min del, men det räddas i mångt och mycket av de levande miljöerna, tragiska personer och händelser och en intressant huvudkaraktär. Jag kommer definitivt att hålla koll på Alsterdals kommande böcker (och troligen även ge mig i kast med redan släppta).

Rotvälta landar på 3,5 starka pannkakor av 5 möjliga. 

 

Recension: Änkorna

Änkorna, av Pascal Engman

Änkorna är Pascal Engmans fjärde bok och den tredje delen i serien om Vanessa Frank. Jag tyckte väldigt mycket om hans förra bok Råttkungen och har sett mycket fram emot att få lyssna till denna.

“I en förort utan hopp vandrar en ensam man och planerar sin sista tid i livet. Samtidigt, på en hemlig adress i innerstaden, dövar en ung lyxeskort sin smärta med alla medel som står till buds.
Två döda kroppar återfinns i ett råkallt Stockholm. Den ena är en manlig polis, den andra en kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom pekar mot islamistiska fundamentalister startar ett infernaliskt vansinneslopp mot tiden.
Änkorna är den tredje, fristående delen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. I denna fartfyllda thriller fördjupas historien om den egensinniga hjältinnan Vanessa, samtidigt som den berör en skrämmande aktuell hotbild mot vårt samhälle.”

Engman bjuder på full fart från början till slut, så kan vi börja med att sammanfatta Änkorna. Strax över tretton timmars lyssning och det finns egentligen inget parti jag upplever långsammare eller i behov av att kortas. Engman skriver rappt och effektivt och bjuder på ett antal spännande, väntade och oväntade vändningar. Jag blir till en början orolig att temat med islamistiska fundamentalister ska kännas så uttjatat som det bitvis är, men han lyckas göra något riktigt bra av temat, främst genom att man väldigt tätt får följa med antagonisterna vilket ger en lite mer nyanserad bild. Även Vanessa växer på mig. I första boken, Eldslandet, tyckte jag att hennes kaxiga attityd kändes bitvis väl påklistrad. I Råttkungen började hon landa och fördjupas som karaktär och i Änkorna har hon kommit att bli en karaktär i krimvärlden som jag verkligen gillar. Hon är både kaxig, hård och en riktigt stark karaktär, men här får hon även mer välbehövd tid till att visa upp sina mjukare sidor. Karaktärerna runt om är intressanta och välgestaltade, främst är Axel en karaktär jag gillar och hoppas att vi kommer att få se mer av. Även Nicholas, som hängt med sedan Eldslandet, har fördjupats och blivit en kämpe att räkna med och hoppas på. Det bjuds på en hel del små parallella historier, men det blir aldrig för många eller för djuplodade för att man ska riskera tappa tråden – tvärtom tycker jag att Engman lyckas väva in dem i historien på ett sätt som många andra författare nog inte hade behärskat lika sömlöst. Han är en oerhört skicklig författare som bjuder på levande språk, lite känslosvall och spänning som framåt slutet är näst intill olidlig (menat på det absolut mest positiva av sätt).

Änkorna är helt klart Pascal Engmans hittills bästa och bräcker därmed både Råttkungen och debuten Patrioterna, som innan delade förstaplats i min betygsättning. Jag ser verkligen fram emot mer av denna spänningens mästare.

Återigen står Stefan Sauk till förfogande med sin röst. Jag kan bitvis bli trött på machostämman och vissa av hans försök till dialekter (ghettotugget, främst), men han är en jävel på att bidra till spänningen och upplevs här som lite mer nedtonad, vilket jag gillar.

 

Änkorna är en av årets absolut bästa böcker. 5 av 5 pannkakor.

Recension: Samlade verk

Samlade verk, av Lydia Sandgren

En debut som höjts till skyarna av många. Jag har haft den i min digitala bokhylla ett tag men dragit mig lite för att lyssna på den till förmån för böcker som verkat mer “my cup of tea”.

“I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.”

Det jag slås av direkt är Sandgrens levande, lätta och lekfulla språk. Det gör att man snabbt kommer in i boken. Det är underhållande berättat, fullt av dråpliga iakttagelser och situationer och känns på det stora hela väldigt levande och glädjefyllt. Det tog tydligen 11 år att skriva boken och det kan jag gott förstå med tanke på dess längd och innehåll. Miljöerna är levande och det känns bitvis som att man befinner sig mitt i händelsernas centrum. Karaktärerna känns genuina, även om jag måste erkänna att de inte är överdrivet intressanta. Trots bokens längd känner jag att många av dem förblir ganska platta, men det gör ärligt talat inte så mycket. Jag förstår att många tagit till sig denna bok, att den hyllats så pass mycket, för det finns oerhört mycket att tycka om. Det är en på många sätt enastående debut, men personligen tycker jag att längden är väl övermäktig. Den tappar mig lite här och där, mycket tack vare att intrigen är ganska enkel och inte kräver oerhört mycket av mig som lyssnare, men så skiner Sandgrens härliga språk och gestaltningar till och drar in mig igen. Jag vet att många inte håller med, men för egen del hade Samlade verk eventuellt nått ett toppbetyg om den kortats ned något. Men likförbaskat är det en riktigt intressant och storartad debut som förtjänar merparten av den ros den fått.

Veteranen Ludvig Josephson står för inläsning. Han gör det i vanlig ordning mycket bra.

Samlade verk landar på 4 av 5 pannkakor

Munskydd behövs fortfarande

♢ Sponsrat inlägg i samarbete med Influensaskydd ♢

Munskydd behövs fortfarande

Munskydd behövs fortfarande, vare sig du är privatperson eller har ett sånt arbete där du är i kontakt med folk. Du kanske jobbar inom vården eller träffar mycket folk på din arbetsplats och har större möten. 

Om du åker kommunalt till ditt arbete och vill vara försiktig när det är mycket folk på t-bana eller buss kan det också vara bra att vara försiktig och använda munskydd. Även om det inte är tvång på att använda munskydd i Sverige, men vet du att du är extra känslig kanske du ska eller rättare sagt vill använda munskydd för din egen skull.

Det är många människor ute i butik och kommunala medel som inte använder munskydd, men varför ska du utsätta dig för smitta om du inte behöver.

Du kanske inte märker direkt att du har fått influensa just nu då det är höst och det finns många som får en vanlig förkylning. Men börjar du hosta, nysa, få feber eller ont i halsen ska du vara extra försiktig och använda munskydd.

Många äldre människor tänker på sig själva och andra och använder i stor utsträckning munskydd när dom är ute i tex butiker. Dom går också och handlar på annan tid än tex kontorsfolk för att minimera smittspridning om det finns risk för det åt något håll. 

På Influensaskydd kan du köpa munskydd att ha hemma antingen i 20-  eller i 40-pack.

Munskyddet är i tre lager och skyddar för att inte få en infektion och mot droppar. Det är tillverkat i Kina men godkänt i Sverige för försäljning.

Insfluensskydd

Recension: Spökkameran 2 – Ljusklotets mysterium

Spökkameran 2 – Ljusklotets mysterium, av Tobias Söderlund

Uppföljaren till suveräna Prästgårdens hemlighet, där ungdomar tar sig in i hemsökta prästgården i Borgvattnet. Här får vi åter möta Vanessa och kompani.

“VANESSA ÄR ALLDELES pirrig inför nyårsresan till Gotland. Tillsammans med Martins familj ska hon och pappa bo på Katthamra gård, som sägs vara hemsökt. Dessutom ska pojkvännen Abbe följa med. Hon tar med sig kameran, den som kan filma spöken, trots varningarna hon fått från dess förra ägare. Kanske kan hon lyckas fånga ett spöke på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt!
Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp från ingenstans. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp något som alla andra missat … ”

Ella Schartner gör som vanligt ett suveränt jobb som inläsare.

Jag älskade första delen. En sån där bok jag önskat funnits när jag själv var i slukaråldern. Uppföljaren gör knappast vare sig mig eller småttingarna besviken. Karaktärerna fördjupas och känns trovärdiga. Främst tycker jag att Söderlund fångar ungdomarnas språk på ett väldigt naturligt sätt. Intrigen som innefattar det legendariska Martebo-ljuset och även väver in gutniska väsendet Bysen (som jag själv också skrivit om i min novell Tomtejäveln) är riktigt fantasifull och gripande, även om jag personligen tycker att spökhistorien från första delen var mer ryslig.

Ser helt klart fram emot att del tre. Jag tror att denna serie böcker kommer att vara en sån där framtida klassiker som finns på alla bibliotek och slukas av alla läsglada i åldern.

Ljusklotets mysterium landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Recension: Midsommargryning

Midsommargryning, av Lars Wilderäng

Jag har lyssnat mig igenom Wilderängs böcker lite bakvänt. Började “mitt i” med hans fantastiska dystopi Stjärnklart, en av mina absoluta favoritböcker. Detta är uppföljaren till Wilderängs debutroman Midvintermörker.

“Ordet på meddelandeblanketten var klart och tydligt. Midsommargryning. Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon- och internettrafik bruten och snart börjar flyglarmen att tjuta. I TV och radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner mot Sverige och att den svenska regeringen tvingats avgå. Är detta en skrämmande upprepning av det för Sverige fatala mellandagskriget 2012? Står Sverige rustat för att möta anfallet eller ska nya landområden gå förlorade? På vems sida står egentligen den svenska militären?”

Precis som med Wilderängs övriga böcker är det intelligent och välskrivet. Jag har själv ingen militär bakgrund men det är uppenbart att det lagts ned oerhört mycket tid på research och samtal med “branschfolk” för att få ihop den här romanen, och det är minst sagt imponerande. Den tar vid ett decennium efter föregångaren. Det är en politisk actionthriller med bitsk samhällskritik som bjuds. Huvudintrigen är skrämmande och framstår som trovärdig, även om vissa bitar känns överdrivna – men vad gör det? Det är ju en spänningsroman! Tempot är högt rakt igenom, men känslan av spänning sinkas ofta av alltför mycket (och ofta upprepande) militära termer. Vissa actionfyllda sekvenser är riktigt medryckande medan andra kan kännas rent av monotona. För den insatte och väldigt intresserade är vältrandet och upprepandet av kaliber, vapentyper och allt annat militärlingo säkert som rena julafton, men för en annan drar det dessvärre ned underhållningsvärdet en del.

En sak jag verkligen älskar med denna är hur de olika sidorna av fighten gestaltas. Skiftet mellan vilka som är goda och onda skiftar och olika drivkrafter visas på ett mästerligt sätt som skänker ännu en dimension till berättelsen.

Men, återigen: Wilderäng skriver bra och han kan bjuda på en riktigt välgenomtänkt intrig, även om jag står fast vid att hans Stjärnklart fortfarande är den absoluta toppen såhär långt.

Magnus Roosmann står för inläsning och är, i vanlig ordning, riktigt trevlig att lyssna till.

Midsommargryning landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Recension: Din tillgivna syster

Din tillgivna syster, av Sebastian Avindell

Detta är en debut jag verkligen sett fram emot att ta del av. En psykologisk skräckis i sjukhusmiljö, kan det vara något?

“Sjuksköterskan Gabriel tar sitt pick och pack för att flytta till Ljungshed. Efter allt som hänt kan han verkligen behöva en förändring. Gabriel får nytt jobb på Ljungsheds sjukhus och börjar sakta men säkert släppa in människor i sitt liv igen. Men vad som till en början känns som en välbehövd nystart ska sakta men säkert förvandlas till ett rent helvete. Sjukhuspersonal börjar en efter en försvinna spårlöst och Gabriels efterforskningar leder honom till en rad hemska insikter kring sjukhusets historia.
Nere i de mörka och labyrintliknande kulvertarna gömmer sig något gammalt, ursinnigt och odefinierbart. Något som törstar efter hämnd. Plötsligt befinner sig Gabriel i en mardrömslik labyrint av skuld, hat och mörker, som på något sätt måste få ett slut.”

Detta är som sagt Sebastian Avindells debut. Och vilken debut! Det är välskrivet, medryckande och spännande! För en mindre hardcore skräckkonsument än jag själv är detta bitvis riktigt hårresande och klaustrofobiskt – med fördel om du själv arbetar i miljöerna där den utspelas, kan tänkas. För min del är det en spännande och riktigt mysig (för skräck ÄR mysigt att både se, läsa och lyssna till) roman som passar perfekt i höstrusket. Som en annan kritiker skrev – Ett fruktbart möte mellan Stephen Kings The shining och skräckisar som Dark Water och Ringu. Jag är benägen att hålla med.

Jag ser verkligen fram emot att se vad Avindell har att bjuda härnäst.

För inläsning står Magnus Schmitz och jag tycker att han har en behaglig stämma och bra inlevelse!

Din tillgivna syster är en imponerande debut som förtjänar sin fullpott. 5 av 5 pannkakor.

Recension: Blåmärken

Blåmärken, av Lina Arvidsson

En till ny bekantskap! La till denna i bokhyllan efter att ha läst om den på Linas insta, eller om det var ett inlägg i någon av ljudboksgrupperna på Facebook. Tyckte att den lät väldigt intressant.

“Det är strax före millennieskiftet och Stella arbetar på ett äldreboende sedan fyra år tillbaka. Hon trivs på sitt jobb och med sina kollegor, men därhemma finns den kontrollerande pojkvännen Samuel som håller Stella i ett järngrepp. Till slut passerar Samuel en gräns som får Stella att inse att hon, för att rädda sitt eget liv, måste lämna honom. När Stella får veta att Maj, en av hennes gamla vårdtagare, har testamenterat sin stora våning på Söder till Stella ser hon sin chans att äntligen bli fri från Samuel. Men är det verkligen så enkelt?
Den excentriska Lilly bor i lägenheten ovanför, men förnekar att hon kände Maj. Stella förstår dock snart att det inte är sant och får samtidigt klart för sig att Majs lägenhet härbärgerar en hemlighet. Vad är det Lilly döljer, och vad exakt var det som pågick i Majs våning?”

Anja Lundqvist läser och gör det fenomenalt bra. Suverän inlevelse, behaglig röst att lyssna till.

Jag hade inte läst på innan jag gav mig i kast med boken, men förstod att det skulle innefatta det jobbiga ämnet fysisk och psykisk misshandel. Jag drogs in i boken på direkten. Så fort vi får stifta bekantskap med en viss Samuel börjar blodet koka i mig. Det är spännande, hemskt, sorgligt, roligt och förbaskat välskrivet rakt igenom. Karaktären Lilly är dessutom en av de härligaste jag introducerats till på länge. Den parallella berättelsen som gradvis utvecklas vid sidan av den om Stella pockar hela tiden på intresset och sista fjärdedelen av boken är rent ut sagt fenomenal. Med det inte sagt att övriga delar inte är riktigt bra, men det händer saker här som jag verkligen gillar. En av de absolut bästa böcker jag lyssnat på hittills i år.

Blåmärken förtjänar sin fullpott. 5 av 5 pannkakor.

Recension: Spökkameran 1 – Prästgårdens hemlighet

Prästgårdens hemlighet, av Tobias Söderlund

Tobias är en superhärlig prick som lyckats lamslå Rabén & Sjögren med sin serie om spöksightings. Hade jag älskat dessa böcker som barn? JA! Helt klart. Mer skräck åt småfolket!.

“DEN ENSLIGA PRÄSTGÅRDEN i Borgvattnet sägs vara ett av världens mest hemsökta hus. Tolvåriga Vanessa tror inte på historierna om vad som finns där inne, men eftersom hon vill filma något läskigt till sin Youtube-kanal bestämmer hon sig för att dra dit med vännerna Abbe och Martin. Besöket blir otäckare än hon väntat sig. De flyr det gamla huset och väl hemma upptäcker Vanessa att hon faktiskt har fångat ett spöke på film! Dessutom börjar konstiga saker hända på nätterna. Kameran slås på av sig själv. Vanessas pappa beter sig ytterst märkligt. Och vem är det som har grävt en grop på gården och lagt ner en av Vanessas gamla dockor?”

Jag ska börja med att erkänna ett flertal saker:

  1. Jag tror på spöken.
  2. Jag har sett spöken.
  3. Jag har övernattat (eller okej, i ärlighetens namn; vi sov inte en blund utan låg vakna och kollade på film) på Borgvattnet.
  4. Jag har försökt hålla blåsan för att slippa använda toaletten på Borgvattnets övervåning.

Prästgårdens hemlighet är en underbar bok för ungdomar. Jag hoppas verkligen att ungdomar uppskattar skräck i åtminstone en promille av den utsträckning jag gjorde i den åldern. Boken är mycket välskriven och karaktärerna känns levande och trovärdiga rätt igenom. I denna kusliga berättelse lyckas Tobias Söderlund även väva in tyngre ämnen som krigsflyktingar, utanförskap och trassliga familjeförhållanden på ett riktigt fint sätt.

Det är ingen hemlighet att jag verkligen tycker om Prästgårdens hemlighet, en bok (och dess uppföljare) jag tror och hoppas kommer att uppskattas av många ungdomar. Det här är riktigt jäkla bra.

 

Suveränt inläst av Ella Schartner.

 

Prästgårdens hemlighet, bör läsas av alla i slukaråldern. 5 av 5 pannkakor!

Till startsidan