Prästgårdens hemlighet, av Tobias Söderlund
Tobias är en superhärlig prick som lyckats lamslå Rabén & Sjögren med sin serie om spöksightings. Hade jag älskat dessa böcker som barn? JA! Helt klart. Mer skräck åt småfolket!.
“DEN ENSLIGA PRÄSTGÅRDEN i Borgvattnet sägs vara ett av världens mest hemsökta hus. Tolvåriga Vanessa tror inte på historierna om vad som finns där inne, men eftersom hon vill filma något läskigt till sin Youtube-kanal bestämmer hon sig för att dra dit med vännerna Abbe och Martin. Besöket blir otäckare än hon väntat sig. De flyr det gamla huset och väl hemma upptäcker Vanessa att hon faktiskt har fångat ett spöke på film! Dessutom börjar konstiga saker hända på nätterna. Kameran slås på av sig själv. Vanessas pappa beter sig ytterst märkligt. Och vem är det som har grävt en grop på gården och lagt ner en av Vanessas gamla dockor?”
Jag ska börja med att erkänna ett flertal saker:
- Jag tror på spöken.
- Jag har sett spöken.
- Jag har övernattat (eller okej, i ärlighetens namn; vi sov inte en blund utan låg vakna och kollade på film) på Borgvattnet.
- Jag har försökt hålla blåsan för att slippa använda toaletten på Borgvattnets övervåning.
Prästgårdens hemlighet är en underbar bok för ungdomar. Jag hoppas verkligen att ungdomar uppskattar skräck i åtminstone en promille av den utsträckning jag gjorde i den åldern. Boken är mycket välskriven och karaktärerna känns levande och trovärdiga rätt igenom. I denna kusliga berättelse lyckas Tobias Söderlund även väva in tyngre ämnen som krigsflyktingar, utanförskap och trassliga familjeförhållanden på ett riktigt fint sätt.
Det är ingen hemlighet att jag verkligen tycker om Prästgårdens hemlighet, en bok (och dess uppföljare) jag tror och hoppas kommer att uppskattas av många ungdomar. Det här är riktigt jäkla bra.
Suveränt inläst av Ella Schartner.