Blåmärken, av Lina Arvidsson
En till ny bekantskap! La till denna i bokhyllan efter att ha läst om den på Linas insta, eller om det var ett inlägg i någon av ljudboksgrupperna på Facebook. Tyckte att den lät väldigt intressant.
“Det är strax före millennieskiftet och Stella arbetar på ett äldreboende sedan fyra år tillbaka. Hon trivs på sitt jobb och med sina kollegor, men därhemma finns den kontrollerande pojkvännen Samuel som håller Stella i ett järngrepp. Till slut passerar Samuel en gräns som får Stella att inse att hon, för att rädda sitt eget liv, måste lämna honom. När Stella får veta att Maj, en av hennes gamla vårdtagare, har testamenterat sin stora våning på Söder till Stella ser hon sin chans att äntligen bli fri från Samuel. Men är det verkligen så enkelt?
Den excentriska Lilly bor i lägenheten ovanför, men förnekar att hon kände Maj. Stella förstår dock snart att det inte är sant och får samtidigt klart för sig att Majs lägenhet härbärgerar en hemlighet. Vad är det Lilly döljer, och vad exakt var det som pågick i Majs våning?”
Anja Lundqvist läser och gör det fenomenalt bra. Suverän inlevelse, behaglig röst att lyssna till.
Jag hade inte läst på innan jag gav mig i kast med boken, men förstod att det skulle innefatta det jobbiga ämnet fysisk och psykisk misshandel. Jag drogs in i boken på direkten. Så fort vi får stifta bekantskap med en viss Samuel börjar blodet koka i mig. Det är spännande, hemskt, sorgligt, roligt och förbaskat välskrivet rakt igenom. Karaktären Lilly är dessutom en av de härligaste jag introducerats till på länge. Den parallella berättelsen som gradvis utvecklas vid sidan av den om Stella pockar hela tiden på intresset och sista fjärdedelen av boken är rent ut sagt fenomenal. Med det inte sagt att övriga delar inte är riktigt bra, men det händer saker här som jag verkligen gillar. En av de absolut bästa böcker jag lyssnat på hittills i år.
Ett svar på ”Recension: Blåmärken”