Gertrud, av och med Moa Gammel Ginsberg
Moa Gammel har jag bland annat sett i trevliga, svenska serien Jordskott. Nu har hon skrivit en roman som inspireras av #metoo och handlar om en mänsklig kamp i LA.
“Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet
Gertrud och hennes man, filmpoducenten Gustav, har flyttat till LA efter en mörk familjetragedi. Gertrud är den före detta modellen och skådespelerskan som drömmer om att skriva sig fri ifrån den förminskande bild omgivningen
har av henne, att äntligen få bli ett subjekt i sitt eget liv. När metoo briserar försöker hon navigera mellan tre mäns blickfång som på olika sätt påverkar hennes självbild. Författaren Gabriel som en gång i tiden såg henne som sin musa, maken Gustav som vill ha en representativ fru och Erwin, regissör och för tillfället filmvärldens älskling, som har en alldeles egen agenda.
Finns det ett jag bortom blickfånget? Kan man bli något sant genom skapandet? GERTRUD är ett klassiskt drama av Hjalmar Söderberg från 1907. Här har Moa Gammel Ginsburg förvandlat det till en roman om det mänskliga schack som spelas efter metoo, mot en fond av drömmar och ångest i Hollywood.”
Det är ångestfyllt, mörkt, roligt och känns även bitvis väldigt personligt. #metoo blandas in i medias vardag och får männen at rygga tillbaka, kvinnorna att vakna upp och ställa sig rakryggade. Ungefär så. Jag gillar det. Moa Gammel är en duktig berättare. Även om intrigen ofta står och stampar så för hon det vidare med mänskliga känslor och olustkänslor. Det är intressant, jobbigt och enerverande i en enda karusell.
Jag gillar det, och Moa Gammel är riktigt bra som inläsare. Magnus Roosmann är ju också det, men här känns hans korta inhopp som inläsare mest som intrång – men det kan å andra sidan vara meningen!