Recension: En fallen man

En fallen man, av Håkan Lindgren

Håkan Lindgren returns! Detta är hans tredje roman. Jag har lyssnat på de tidigare, Att raka en zebra och Moscow Baby, båda riktigt bra böcker. Främst gillade jag zebran. En fallen man är ganska olik dessa två, kan tänkas, men det finns vissa likheter – och stilen känns igen.

“Oscar överlever fallet från sjätte våningen på hotellet där han jobbar. Men han hamnar i koma – åtminstone är det vad alla tror. Han kan varken röra sig eller tala men han hör allt som pågår, varje samtal från sjukhusbesökarna och vartenda avslöjande om hemligheter och relationer.
Snart börjar en tanke ta form. Var fallet kanske inte alls en olycka? Visst har han inte varit Guds bästa barn, men varför skulle någon vilja döda honom? Oscar inser att hans människokännedom inte är så god som han trott, samtidigt ställs han inför en ännu värre insikt – tänk om han aldrig vaknar?”

En fallen man börjar riktigt intressant och när Oscar vaknar instängd i sig själv i sjukhussängen uppstår lite klaustrofobiska känslor. Rädslan övergår ganska snabbt i ett chocktillstånd där Oscar börjar undra om han någonsin kommer att vakna ur koma eller om han rört sina armar för sista gången, nuppat för sista gången etc. Vi får sedan följa med på en resa både bakåt i tiden och åter i nutid när Oscar rannsakar sig själv och försöker minnas vad som lett fram tills fallet från sjätte våningen.

Det är en hemsk tanke, helt klart. Att ligga orörlig och till en början ovetande om vad som hänt och senare – vad som förorsakat det. Kombinerat med tanken på att någon av de människor som besöker honom på sjukhuset faktiskt kan tänkas ligga bakom.

Jag gillar Lindgrens stil. Språket är vackert, karaktärerna är intressanta och har en fin dynamik. Han bjuder även på en hel del små fina dråligheter som jag uppskattar stort. De flesta av karaktärerna vi möter har sina små lik begravda, ingen eller få är genomgoda och allt är helt klart inte som det verkar. Tempot är varken långsamt eller snabbt utan precis där det bör vara – mittemellan. Det är intressant rakt igenom och jag tycker att Lindgren får till en riktigt trevlig upplösning på det hela.

Boken är inläst av Anders Öjebo, en ny bekantskap för min del och han sköter sig bra. Hade jag fått betygsätta enligt min gymnasiegångs betygsystem så hade han nog fått ett VG- och det är långt bättre än jag fick i idrott.

En fallen man är Håkan Lindgrens bästa roman hittills. Lyssna på den! 4 av 5 pannakakor.

Lämna ett svar

Till startsidan