Recension: Förlorat ansikte

Förlorat ansikte, av Anna Karolina

Förlorat ansikte är tredje boken om polisen Amanda. De två tidigare har varit riktigt bra, främst den andra delen, Står dig ingen åter.

“Den unga flyktingen Tara får syra kastat i ansiktet. En man kör henne till sjukhuset men försvinner innan någon hinner se vem han är. Dådet tycks vara hedersrelaterat, men när Amanda Paller tar över polisutredningen anar hon att något annat ligger bakom attacken. Då händer det som inte får hända: Tara försvinner spårlöst från sitt rum på sjukhuset.
Förre polisen Magnus kommer ut från fängelset. Livet ligger i spillror. Det ljusnar när Felipe erbjuder honom ett jobb på bageri, men innan han vet ordet av befinner han sig mitt i en uppgörelse i undre världen.”

Precis som tidigare är det Mattias Linderoth som står för inläsning och han gör det riktigt bra.

Det är en fröjd att återknyta med Amanda, Adnan och alla de andra karaktärerna när man väl investerat sig i deras respektive öden. Adnans trevande steg för att närma sig sina barn, den före detta polisen Magnus fortsatta kamp för att klättra efter att fått sitt namn svärtat. I den här tredje delen knyter Karolina ihop många trådar och karaktärer som hängt med från bok ett på ett riktigt smart och snyggt sätt.

Precis som tidigare är det oerhört välskrivet, smart och spännande. Intrigen är intressant och farten är hög, men personligen tycker jag att Står dig ingen åter är den klart starkaste delen i trilogin!

Förlorat ansikte landar på 4 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Till startsidan