Månad: december 2020

Klubben, av Matilda Gustavsson

Det här är en bok jag länge velat lyssna på. Varför jag skjutit upp det kan jag inte riktigt svara på. Men såhär dagarna innan det nya året blev det äntligen dags.

“I årtionden hade han omgetts av rykten om övergrepp – den välkände kulturprofilen vars prestigefulla klubb drog till sig medlemmar ur Svenska Akademien, och där konstnärskap både föddes och dog. Den 22 november 2017 publicerades journalisten Matilda Gustavssons reportage om kulturprofilen i Dagens Nyheter, där arton kvinnor vittnade om våldtäkter, hot och trakasserier. Det inledde en händelsekedja som skulle få en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.
I “Klubben” fördjupar Matilda Gustavsson sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.”

Inläsningen först: Ella Schartner är en mycket duktig inläsare och hon sköter sig även här riktigt, riktigt bra. En del vittnesmål läses upp av andra inläsare.

Klubben är en oerhört stark, intressant och hemsk bok om maktmissbruk och övergrepp. Det hela tar sin början när #metoo slår igenom hösten 2017. Det är svårt att förstå att såna här saker kunnat pågå helt öppet under flera årtionden, utan att det uppmärksammats mer än som rykten och något många i kretsarna skrattar bort. Sexuella ofredanden, rena våldtäkter, maktmissbruk och förnedring som folk vetat om men inte vågat agera på – eller anmäla. Händelserna hösten 2017, som började med Harvey Weinstein-anklagelserna har öppnat upp för ett förändrat klimat och sprängt sprintarna av låsta dörrar, något jag är oerhört tacksam för.

Boken är rakt på, lättläst och svår att pausa. Man fasas och fascineras (i negativ mening för det mesta) om vart annat. Blåögdheten, folket som står bakom, rädda för att förlora det egna ansiktet, är svårt att ta in. Jag gillar även att Gustavsson belyser tvetydiga känslor inför delar av #metoo, som problematiken kring felaktiga uthängningar och hur det kan påverka inte bara den anklagade, utan även ödelägga familjer. Även att konstnärliga verk skapade av de anklagade och (dessvärre i relativt få fall?) dömda förövarna sopas undan.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om Klubben, men anser det onödigt. Det här är en av de senaste årens viktigaste böcker, så har du inte lyssnat på den? Gör det, för fanken.

Klubben är en självklar fullpott. 5 av 5 pannkakor.

 

 

Svart stjärna (säsong 1-3), av Jesper Ersgård och Joakim Ersgård

Jag har läst mycket gott om den här Storytel original-serien, och nog låter det jäkligt spännande?

“På väg från Los Angeles till Stockholm försvinner ett SAS-plan, med över 200 passagerare, spårlöst över Dalarna. Ingen nedslagsplats hittas. Sverige går omedelbart in i högsta beredskapsläge i tron att det är en terrorattack. Thana ‘Monty’ Montgomery, som precis firat att hon fått sitt drömjobb på Rymdstyrelsen, är en av de experter som Försvarsstaben blixtinkallar. Snart sätts hon, tillsammans med ex-agenten Henry Jäger och en expert från NASA, Dr Hyman, på ett spaningsplan med kurs mot Dalarna. Inget går dock som planerat och det dröjer inte länge förrän räddningsteamet dras in i en serie otroliga och fasansfulla händelser.
Svart stjärna är en filmiskt berättad science fiction-thriller, ett fantastiskt men realistiskt rymdäventyr.”

Jag har tidigare lyssnat på Ut kom vargarna, Jesper Ersgårds debutroman, som fick en rejält sval recension i höstas. Jag har däremot hört och läst mycket om brödernas serier Svart stjärna och 1986, så jag har sett fram emot denna (men skjutit upp gång på gång till följd av den irriterande avsnitts-uppdelningen).

Svart stjärna är inläst av Stefan Sauk. Han sköter sig bra, men jag blir minst sagt mätt på machostämman efter närmre 30 timmar. Men han kan bära upp dramatiken och höja spänningen på ett sätt som många andra inläsare inte mäktar med.

Liksom många andra Original-satsningar jag lyssnat på så är det full fart från början till slut. Inga direkta andningspauser utan vändningar och actionsekvenser staplas på varandra. Det måste ju självklart vara på detta sätt för att en serie som från start släpptes avsnitt för avsnitt ska behålla sina lyssnare. Jag kanske låter negativ, men det är inte riktigt menat så. Jag har inget emot fullt ös utan föredrar snarare snabba böcker, men med tre säsonger på över 30 timmar blir man ganska matt – och mätt – efter ett tag. Nu har jag lyssnat igenom samtliga tre säsonger direkt efter varandra, men mättnadskänslan infinner sig något redan i början av andra säsongen. Det gör att jag bitvis tappar koncentration, även fast spänningen är hög så gott som rakt igenom.

Kanske blir det även lite småtjatigt på sina ställen, främst i sista säsongen, men som helhet är detta ändå riktigt bra. Det är rappt, välskrivet och smart. En härlig blandning av en hel drös av de sci-fi-filmer jag älskade som tonåring i en mer vuxen kostym (men som ändå passar ungdomar). Jag gillar referenserna till dessa filmer och litteratur och tycker att det är riktigt befriande. Skulle helt klart passa som påkostad miniserie (men nej, jag är osäker på om man med svenska mått mätt skulle kunna göra innehållet rättvisa). Det är våldsamt (ibland lite tjatigt), karaktärerna fungerar väl och dialogen känns trovärdig.

Jag ser fram emot att under 2021 bita tag i serien 1986. Kanske kommer jag även lyssna vidare på Jesper Ersgårds serie där Ut kom vargarna utgjorde första delen, för att se om det växer.

Svart stjärna landar på 4 av 5 pannkakor

 

Så är den äntligen här: Topplistan 2020!

Jag har länge sett fram emot att sätta ihop och presentera den.

Nu vankas några dagars välbehövd julledighet och ljudbokslyssnandet lär ligga på ett minimum.

Det här året har jag totalt lyssnat på 211 böcker, så att sålla ut en topp tio som jag gjort två år tidigare visade sig omöjligt. Istället blev det utökat till:

 

Topp tjugo

”Böcker alla borde lyssna på”

Bästa debutromaner

Topplista böcker för barn/ungdom

 

Trots denna rejäla utökning i listplaceringar och långa stunders funderingar och omläsningar av egna recensioner så känner jag att jag hade kunnat utöka topplistan med minst tio böcker till. Men det får räcka.

På bloggen har jag även kompletterat med motiveringar under respektive bok.

Värt att notera:

Böckerna står listade utan inbördes ordning sånär som på de tre översta som egentligen slåss om förstaplats.

Vissa böcker i topplistan faktiskt inte slutat på fullpott när jag recenserat. Omåttligt populära ”Lite död runt ögonen” fick exempelvis en fyra i betyg, men det är en sån där bok som påverkade mig djupt och har hängt kvar i tankarna.

 

 

Topp tjugo

1. Deadline, av Rebecka Edgren Aldén “Den här boken alltså. Deadline är kärlek. Det är Djävulen bär Prada med mörk twist, eller något. Det börjar med trovärdigt, spännande redaktionsdrama och övergår i mord och mörker. Fantastisk.”

2. Ghettokungen, av Sammy Jeridi“Sammy Jeridis debut har diskuterats och rekommenderats flitigt i ljudboksgrupper och bland bloggare på Instagram. Med all rätt. Det är rappt, smart och förbaskat spännande rakt igenom. En jäkla knock-out vid första försöket, Jedi!”

3. Blåmärken, av Lina Arvidsson
   “Blåmärken knockade mig. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på. Jag hade inte ens läst vad den handlade om, men jäklar vilken bok Arvidsson bjuder på. Det är lite män som hatar kvinnor som slår tillbaka och gör det med råge. Jag älskar Blåmärken.”

4. Kastvindar, av Leffe Grimwalker & Dan Buthler
   “Mannen med efternamnet och den danske buthlern bildade dream team och skrev En perfekt storm. Den var underbar. Kastvindar är så mycket mer. Man får nästan stressutslag, så jäkla spännande är den.”

5. Terapeuten som inte visste vad han gjorde, av Max Schüllerqvist“Max bok Det stora dejtingäventyret är en jag rekommenderat flitigt. Så kom frågan om han skulle överträffa sig själv med nästa bok. Det kanske han gjorde. Eller så är den åtminstone lika jäkla bra. Det här är fyndigt och skojigt till en början, men sen drar Schüllerqvist i nästa växel och ger den hjärta och allvar. Underbart.”

6. Snö, skam och champagne, av Linda Holgersson“Det här var en bok som överraskade rejält. Det är lite feelgood, lite feelbad och en jävla massa snö och champagne. Under den inte alltför långa speltiden hann Holgersson ändå leka med mina känslor rejält. Det är välskrivet och intressant. Det är spännande, roligt och rörande. Jag vill minnas att det förekom lite trängsel i tårkanalen framåt slutet.”

7. En oönskad julklapp, av Sara Molin“Molin debuterade i våras och lagom till julhandeln släpptes den här allt annat än oönskade julklappen. Den har lyfts på Nyhetsmorgon och det förtjänar den. Det börjar som en relativt enkel feelgood/romance, men Molin spär på med intressanta vinklar, trevliga karaktärer och bjuder på en julbok med extra allt. Jag kan verkligen se framför mig hur detta i framtiden blir en julfilm med premiär på juldagen.”

8. Lite död runt ögonen, av David Ärlemalm“Johan Anderblad har kallat den decenniets bästa debutroman, om jag minns rätt. Bara titeln i sig är ju helt fenomenal. Jag gav faktiskt Lite död … en fyra i slutbetyg, och ändå dyker den upp på topp tjugo? Vad fasen då för, tänker du? Jo. För att den är förbaskat välskriven och vacker. Den är sorglig och spännande och framförallt så är det en sån där bok som biter sig kvar, lite som en elak parasit som slagit bo i hjärnan. Och så är det inte en deckare, nej nej nej. Det är något helt annat!”

9. Nämn inte de döda, av Christina Wahldén“Läste om den i ljudboksgruppen. Mord, polisutredning, blaha blaha. Jag vill ju ha något annorlunda. Men så gav jag den en chans efter att ha läst mycket gott. Och jag fick något annorlunda. Jäklar så bra det här är. Karaktärerna är intressanta. Miljöerna är så löjligt levande och välbeskrivna. Likaså tillför Wahldén flera dimensioner till berättelsen i form av exempelvis utanförskap. Läs/lyssna!”

10. Står dig ingen åter, av Anna Karolina“Uppföljaren till debuten Stöld av babian visar sig vara snäppet bättre än den riktigt trevliga första delen. Vi får åter möta Amanda, Adnan och de andra i en kriminalare utöver det vanliga. Det är välskrivet, rafflande tempo – och vi bjuds på kannibaldroger. What’s not to love?!”

11. Änkorna, av Pascal Engman“Pascal is back. Föregående bok Råttkungen levererade stort, men Änkorna levererar even större! Det här är spänning i världsklass.”

12. Samtal från en ängel, av Guillaume Musso“Vacker, välskriven och överraskande. Det börjar lite trevande som något som skulle kunna utvecklas till en ren romance, men så blir det inte så. Det blir lite thriller och mycket njutning.”

13. Första hösten – Röd skymning, av E.P Uggla“Uppföljaren till Blå gryning är en nästan helgjuten dystopi. De monster Uggla målar upp är avskyvärt underbara, men det jag älskar mest är hur trovärdigt hon målar upp bakgrunden till bokens smitta. Hur det biologiska babblet känns helt realistiskt och förbaskat intressant. Mer Uggla åt folket!” 

14. Höstmorden, av Samuel Karlsson“Jag stortrivdes i första boken, tyckte att miss Jackson agerade lite väl mycket med huvudet i arslet i den andra boken, men del tre överträffar alla förväntningar. Låt gå för att titeln, i likhet med första delen, är ganska intetsägande, men innehållet är det inte. Jag lär mig tycka mer om vår huvudkaraktär och njuter i fulla drag av Karlssons underbara språk. Höstmorden är rafflande spänning från början till slut. Samtidigt undrar jag hur många fler som kan dö på fiktiva Mörkö innan folk börjar massemigrera.”

15. 600 mil till dig, av Lovisa Wistrand“Peter och romance är ju inte helt synonymt, ändå dyker det upp ett par sådana titlar i listan. Wistrands 600 mil till dig är en på många sätt typisk kärleksberättelse. Vi vet ganska precis ungefär exakt hur det ska gå, men det är resan dit som gör det. Jag gillar hur hon leker med och utmanar kring tanken på vem som är “ond” eller “god” när samtliga de vi följer i boken på ett eller annat sätt är otrogna. Mysfaktor finnes här!”

16. Goda grannar, av Mattias Edvardsson“Jag ska aldrig köpa radhus. Det brukar jag säga till min sambo emellanåt. Den tanken slår djupare rot när jag lyssnar till Goda grannar, ty ett sådant gissel de är, grannarna. Det här är så bra. Så sjukt bra. Magiskt välskrivet, trovärdigt rakt igenom och så in i helskotta nagelbitarspännande även fast det inte handlar om någon högoktanig spänningsroman med pang-pang.”

17. Ålevangeliet, av Patrik Svensson“En bok om ålar. Kan det verkligen gå hem? Ja, det kan ju uppenbarligen det. Uppslukande, magiskt och mysigt när Svensson varvar uppväxtskildring och anekdoter med … *lång trumvirvel* ÅLFAKTA!”

18. Dolt under jord, av Sara Olsson & Martin Falkman“Denna kanske gått många förbi. Olsson och Falkmans projekt som pågått i några år mynnar ut i en spännande, rolig, mörk och erotisk thriller. Det är lite American Psycho möter Fifty shades över detta och jag älskar det. Oerhört välskriven och inläsningen av Pascal Wibe är fenomenal.”

19. Spår av dina händer, av Izabella Åman“Jag blir så förbannad när jag lyssnar på den här boken. Förbannad på de människor (främst män, obviously) som utsätter andra för sådana jäkla hemskheter. Spår av dina händer är en drabbande, sorglig och hemsk berättelse baserad på verkliga händelser. Fruktansvärd och stark. Fruktansvärt stark.”

20. Blondie, av Birgitta Andersson“En bok som enligt utsago ska vara helt verklig. En spännande, rörande, drabbande, sorglig bok om ett otroligt livsöde. Utanförskap, våld, kriminalitet, prostitution, missbruk, fängelseturer, våldtäkter och föräldraskap. Det finns hopp mitt i all den här misären, tack och lov. Oerhört stark!”

 

”Alla borde lyssna på”

Jag var hon: tio berättelser från kvinnorna som överlevde, Madeleine Gartéus

“En stark, drabbande och viktig bok om ett ämne som dessvärre är ständigt aktuellt.”

Jag kan ha fel, av Björn Natthiko Lindeblad

“En vacker, sorglig, rolig och livsbejakande bok full av aha-upplevelser.”

Mordet på min mamma, Carina Westner

“Sorglig, jobbig, hemsk bok om saknad och att gå vidare när det omöjliga inträffar.”

Thailandssvenskarna, Joakim Medin

“En intressant inblick i fullständigt vidrig människosyn.” 

Överlev katastrofen, Herman Geijer

“Geijer informerar om hur du klarar dig när katastrofen är framme. Aktuell!”

Är du förberedd?, Lena och Lars Wilderäng

“Inne på samma tema som boken innan. Hur förberedd är du egentligen inför det oväntade?”

Krisboken, Vanja Persson

“Hur klarar du av vardagen trots att pengarna sinar? Vanja berättar ur egna erfarenheter i en bok minst lika aktuell som de två ovan.”

Från mörker till framgång, Fatmir Seremeti

“En drabbande och stark skildring av och om en riktigt envis själ som väljer att se möjligheter istället för hinder.”

 

Bästa debutromaner

Din tillgivna syster, Sebastian Avindell

“Sjukhuskulvertar, skuld, kärlek och mörkret vi alla bär på. En del King-vibbar i Avindells mysrysliga debut.”

Feber, Johan Brännström

“En bok som knappast gått någon förbi. Brännströms feberyrande debut är stark, spännande, hemsk och förbaskat välskriven.”

Allt du gör, Lars Wernström

“Wernströms debut om privatdeckaren Erik Sandell och kompani är välskriven och medryckande. Spänning rakt igenom.”

 

Topplista barn och unga

Blixtbarn, David Renklint

“Renklint förför oss med sitt fantastiska språk och målar upp en rafflande värld i en blivande klassiker.”

Det svarta regnet, Stina Nilsson

“Över 800 inskickade manus till Bonnier Carlsens tävling och här är vinnaren. Likt ovan nämnda är detta en blivande klassiker. Mörk, våldsam och förbaskat vacker dystopi för de äldre barnen.”

Spökkameran – Prästgårdens hemlighet, Tobias Söderlund

“Söderlund fångar tonårslingot perfekt i den här rafflande första delen i serien Spökkameran. Följ med till Borgvattnet. Jag har övernattat där. Vågar du?”

Bortrövad – Fånge i berget, Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom

“En klassisk, snabb och vacker bok fylld av nordiska väsen. Den tryckta boken är smockfull av Sjöbloms löjligt vackra Bauer-doftande bilder att ackompanjera Sundboms berättelse. Ljudboken är högsta klassens radioteater för barn. Bedårande!”

Reliken, Håkan Mattsson

“Metal-Mattsson, förlåt mig för att den hamnar i den här kategorin. Reliken är en bok som passar både ungdomar och vuxna, men när jag lyssnade på den här förflyttades jag lite till yngre år och detta är en korsning mellan Indiana Jones och Dan Brown som bör tilltala varenda acne-attackerad 12-plussare. Mer äventyr åt folket!”

Hotet från djupet, av Michael Swidén

Detta är Swidéns femte bok i serien om seriemordsgruppen RKMS. Jag kan inte läsa titeln utan att tänka på den klassiska Kevin Bacon-rullen “Hotet från underjorden” (Tremors i originaltitel).

“I slutet av maj, under pågående pandemi, tar en kvinna sin tillflykt till havet och paddlar ut mot Tylön. Men just den här paddelturen ska få ett helt annat slut än hon väntat sig. När hon närmar sig ön dyker plötsligt något stort upp under hennes bräda. Något som inte borde finnas i svenska vatten.
När flera bylten som innehåller människokroppar spolas upp längs Hallandskusten får polisen all anledning att klia sig i huvudet. Det djur som sargat de illa tilltygade kropparna kan inte gärna ha lindat in dem – så vad är det egentligen som har hänt? Då Rikskriminalens Mordsektion – RKMS – får nys om de mystiska fallen på västkusten ger de sig genast ner för att undersöka saken vidare. Och det visar sig snart bli en utredning långt utöver det vanliga … ”

Hotet från djupet är utgiven mitt under rådande pandemi och det färgar innehållet. Både positivt och negativt, skulle jag vilja säga. Å ena sidan är det intressant att få in lite känsla av nutid men det är inte helt oproblematiskt när pandemin och dess efterdyningar egentligen inte är särskilt relevant för intrigen i stort och dess inverkan på samhället inte känns helt korrekt beskriven. Men nog om det.

Intrigen gillar jag skarpt. Det är ingen helt vanlig mordutredning vi får ta del av. Jakten på mördare bland internationella fiskebåtar är intressant. Något som skänker en extra, välbehövd dimension, är inblandningen av ett visst hot från djupet som försvårar eller åtminstone förändrar utredningen. Det är riktigt spännande. En lyckad blandning av Beck och Hajen, skulle man kanske kunna säga.

Karaktärerna är ungefär så intressanta som poliskommissarier och deras privatliv brukar vara. Det fungerar bra men bjuder inte på några överraskningar. Att vi även får dyka ned i djupet och bjuds på ett perspektiv från sagt hot ger jag både ris och ros. Det får i det här faller ersätta det “vanliga” antagonistperspektivet vilket är intressant och ger en ny dimension – samtidigt känns det en aning forcerat och fungerar kanske inte hundraprocentigt.

Det finns mycket att tycka om här. Inledningen är intressant och oväntad, likaså upplösningen, som är riktigt trevlig. Det här är den andra boken i RKMS-serien jag lyssnar på och den är helt klart bättre, och något helt annat, än den inledande Hedonisten. Jag tycker att Swidén här visar att man kan göra något annorlunda och intressant när han leder oss ut på vattnet och bort från en typisk mordutredning. Det lovar gott och trots vissa tillkortakommanden är detta både riktigt underhållande och lite originellt.

Anders Mossling står åter för inläsning och gör det riktigt bra. Det märks att han fått in vanan, för det här är en rejäl förbättring från första boken.

Hotet från djupet landar på 3,5 av 5 pannkakor

 

Rörgast, av Johan Theorin

Flera år efter att folk i min närhet började prata om Theorin ger jag mig i kast med böckerna. Såhär långt har jag imponerats oerhört av hans fantastiska språk och välgestaltade karaktärer, medan intrig och innehåll i stort inte riktigt tilltalat. Hur håller Rörgast?

“Solen steker den kalkvita ön, men semesterparadiset döljer mörka hemligheter. ”Spökskeppet kom glidande i mörkret, över blänkande svart vatten, och väjde inte för något eller någon. Det höjde sig över pojken. Det var rostigt, som om det seglat på havet i århundraden. Inget rörde sig på däck, men djupt inne i skeppet dunkade en motor, som ett levande hjärta. Gummibåten hade börjat sjunka, så han hade inget val. Han sträckte upp händerna mot relingen och klättrade ombord. ”Den gamle skepparen Gerlof Davidsson väcks mitt i natten av en pojke som bultar på hans dörr. Pojken stapplar in från stranden och berättar om ett skepp fyllt av döda och döende sjömän, och en galen man med yxa. Det är i början av en tryckande högsäsong på norra Öland, när tiotusentals turister anländer för att fira midsommar. Men en av besökarna har vänt hemåt från ett annat land för att kräva betalning för en mycket gammal skuld, och han lämnar död och skräck efter sig i sommarnatten. I myllret av människor är det bara Gerlof som börjar ana vem hemvändaren är, och varför hans mål är att hämnas på en hel släkt. Det är bara han som har mött mannen förut, i ungdomen, när de båda stod på kyrkogården och plötsligt hörde knackande ljud från en nygrävd grav …”

Rörgast är den fjärde och sista delen i Theorins Ölandssvit, som inleddes med Skumtimmen. Hans böcker är i teorin (höhö) en slags blandning av spökhistoria och deckare, åtminstone är det så han presenterats för mig. Jag förstår det, men hade målat upp en bild av att den mer skräckbetonade delen skulle ta något mer plats i samtliga böcker. I Rörgast får vi åter följa skepparen Gerlof Davidsson, och det är ju något visst med den här karl’n. Han är en oerhört intressant och trevlig karaktär att följa. Likaså lyckas Theorin svarva till flera riktigt intressanta karaktärer. Precis som i tidigare böcker är det miljöerna som spelar en stor roll.

De beskrivs så väl att det ofta känns som man befinner sig på plats. Likaså tycker jag oerhört mycket om hur han blandar historiska händelser in i handlingen, samt tidshoppen som hanteras väldigt fint. Theorin skriver i vanlig ordning klanderfritt. Språket är oerhört vackert.

Men. Men. Det är kanske lite som att visa arslet i kyrkan, för jag vet att Johan Theorins böcker är oerhört omtyckta, men när jag lyssnar på Rörgast händer samma sak som med övriga böcker: Jag dras aldrig in i handlingen. Jag tappar fokus i tid och otid. Då och då glimmar det till och dras in, men sedan blir det långdraget igen. Jag kan utan problem identifiera styrkorna och förstår mer än väl varför folk älskar det här och kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag tilltalas helt enkelt inte av helheten så mycket som jag skulle önska.

Magnus Roosmann står för inläsning. Han gör det bra i vanlig ordning, men nog märker man att boken har några år på nacken, för Roosmann är en betydligt bättre inläsare idag än år 2013.

Rörgast landar på 3 av 5 pannkakor

Ett annat liv, av Micael Lindberg

Jag har träffat Lindberg ett par gånger på olika bokmässor vi båda medverkat vid, en mycket trevlig karl. Detta är dock min första bekantskap med Lindberg som författare.

“Bröderna Hans och Kent lever i konstant rädsla för sin far. Deras mor är också livrädd, och löser situationen genom att knapra diverse piller för att hålla sig totalt frånkopplad från verkligheten. Fysiskt närvarande, mentalt frånvarande. För att fly det mörker som ligger likt ett tungt aggressivt täcke över deras hem, brukar bröderna ge sig ut i naturen för att fiska tillsammans. Vid vattnet är de fria och kan glömma den ondska som råder inom hemmets stängda dörrar. Men de kan inte hålla sig helt borta från hemmet, de är ju trots allt bara barn, och när aggressiviteten och vansinnet hos fadern eskalerar bryter helvetet ut.
Ett annat liv är en fasansfull historia om två små pojkarna kamp mot övergrepp och missbruk. Vi får följa Hans och Kent på deras väg mot avgrunden i ett samhälle som redan på förhand dömt ut dem.”

Boken är inläst av Benjamin Hagberg. Det är första gången jag hör honom och jag tycker att han sköter sig bra, jag har inget att invända på.

Ett annat liv är en mycket välskriven och drabbande historia, vi kan väl börja så? Den är baserad på verkliga händelser och det tycker jag märks – den känns autentisk. Det är verkligen en bok som går i moll, det finns inte mycket till ljuspunkter eller hopp i Hans och Karls väg mot avgrunden. Det handlar om trasig uppväxt med missbruksföräldrar, en far som misshandlar både fysiskt och psykiskt. När de lämnar hemmet hoppas pojkarna på en ljusning, men livet fortsätter att sätta käppar i hjulen.

Ett annat liv ligger av någon anledning under genren deckare på Storytel. Det är ingen deckare. Faktum är att jag inte vet exakt vilken genre den prickar, troligen många. Ett uppväxtdrama som blandar spänning, relationer och samhälle. Det är sannerligen ingen berättelse att lyssna på om man inte är beredd på den käftsmäll man får. Positivt menat. Micael Lindberg lyckas verkligen förmedla mycket känslor. Karaktärerna är välgestaltade, dialogen autentisk. Det här är en väldigt bra bok, även om det kan bli lite lätt monotont bitvis med gråskala. Men det är väl ändå meningen?

Ett annat liv är riktigt bra och landar på 4 av 5 pannkakor

Ondskans vatten, av Gösta och Lennart Emtestam

Detta är bröderna Emtestams första bok i serien om poliserna Laleh Forss och Hjalmar Lund.

“En journalist och en polis hittas döda i en gammal brunn i byn Lunde i Kramfors. En mystisk individ har setts smyga runt torpet och människorna i byn är livrädda. Mordutredarna Hjalmar Lund och Laleh Forss sätts på fallen. I mordoffrens bakgrund upptäcks något oväntat som får konsekvenser för arbetet.”

Vi börjar med inläsningen, som veteranen Ludvig Josephson står för. Ludvig sköter sig bra. Han har en röst som oftast är väldigt behaglig att lyssna till, jag föredrar honom dock i kortare format som “Creepypodden”. I böcker kan jag ibland uppleva rösten som lätt monoton.

Ondskans vatten är i grund och botten en helt vanlig polisdeckare enligt väl utarbetad mall. Intrigen kring morden är intressant nog och utvecklas väl. Poliserna har sina privata demoner, men här hanterar man saker som spel- och alkoholmissbruk på ett lite mer komiskt sätt. Jag tycker det är ganska befriande. Befriande är också den återkommande dråpliga humorn. Den balanserar ibland till lite buskis, men fungerar bra, ger ett litet plus i kanten och får mig att dra på munnen i tid och otid (scenen där Hjalmar råkar hamna naken utomhus är riktigt rolig).

Ondskans vatten är underhållande och rappt berättad, även om det kanske inte är någon direkt nagelbitare. Dock bådar det gott för bokseriens övriga delar!

En sak som stör mig lyssningen igenom, även om det kanske är en petitess, är det faktum att våra två huvudkaraktärer ALLTID benämns med både för- och efternamn. Det förstår flytet i berättelsen rejält på sina ställen, främst där karaktärerna nämns vid namn flera gånger under väldigt kort tid. Ibland får jag lust att skrika rakt ut att “Vi vet att Laleh heter Forss i efternamn!”.

På det stora hela tycker jag att Ondskans vatten bjuder på trevlig lyssning med bra driv och som tidigare nämnt uppskattar den här lyssnaren bokens humor.

Ondskans vatten landar på 3,5 av 5 pannkakor

 

 

Fängslande kärlek, av Birgitta Andersson

Fängslande kärlek är en spänningsroman som till stora delar bygger på verkliga händelser, likt Birgitta Anderssons tidigare böcker Blondie och Lustans tivoli.

“Carina och Marit har avtjänat långa straff på kvinnofängelset Hinseberg. Carina för mord på sin man och Marit för knarksmuggling. Den kuvade tvåbarnsmamman Carina och den hårdhudade gangsterdrottningen Marit har blivit kära i varandra och inlett ett förhållande. De hoppas att de en dag ska få ett harmoniskt liv i frihet, men vägen dit är inte spikrak.
När Marit muckar stjäl hon en miljon kronor i cash och ett kilo kokain från sin pappa som är en ökänd knarklangare och råbarkad maffiaboss. Och honom blåser man inte utan att det blir konsekvenser.
Med det dyrbara bagaget ger sig kärleksparet ut på en svindlande och halsbrytande flykt för att undkomma vedergällning. Det blir en katt-och-råtta-lek genom samhällets alla grupperingar och de jagas av såväl gangstrar som poliser och sina egna demoner där allt handlar om att överleva, dö eller hamna på kåken igen.”

Pia Poppelin står för inläsning. Hon läste även in Blondie.

Jag lyssnade på Birgitta Anderssons Blondie i våras. Det är en sån där bok som lämnar en med en känsla av att ha blivit överkörd och fått en rak höger på samma gång. Det är något särskilt med böcker baserade på verklighet när det ibland är så hemskt att det knappt går att tro. Fängslande kärlek sägs också vara till stora delar verklig, om än då inte hundraprocentigt.

Återigen är det en berättelse som kantas av en blandning av sorg, livsglädje, missbruk, trasiga och hemska familjeförhållanden med mera. Låter det svårsmält? Ja. Det är sannerligen inte en glad berättelse, även om hoppet skiner fram med jämna mellanrum. Men det ska påtalas, vilket även görs i förordet, att det här inte är en bok för alla. Det förekommer en hel del våld och explicit sex.

Birgitta har ett riktigt skönt flyt i språket. Det är lättläst, välskrivet och kryddat med slang som hör karaktärerna till, vilket tillför en extra liten dimension. Boken är precis lika välskriven som hennes tidigare.

Min personliga favorit är just Blondie. Jag vet inte, kanske beror det på att den ska vara helt autentisk, vilket ger en extra nerv. Fängslande kärlek känns på så vis innehållsmässigt som en blandning mellan Blondie och Lustans tivoli. Det är, som hon själv påtalar, anmärkningsvärt (och låt mig tillägga speciellt och jäkligt häftigt) att en kvinna på snart 80 bast skriver böcker med det här innehållet. För tro mig, det är mycket detaljerade och återkommande sexscener. Hon backar inte för detaljer och det känns igen från tidigare böcker. Det är bitvis även därför jag fortfarande håller Blondie som min personliga favorit. I både Lustans tivoli och Fängslande kärlek blir det kanske lite väl mycket detaljerat snuskigheter för min smak. Inte för att jag själv ryggar för erotik – vi medverkar båda i den erotiska novellsamlingen Tabu (varav för övrigt halva finns som ljudbok!), men jag är inte riktigt lika förtjust i blandningen erotik och spänningsroman.

Fängslande kärlek är hur som oerhört välskriven och ofta just det: Fängslande. Det är en välgestaltad, fascinerande roman som skiljer sig en hel del från mängden. Bara en sån sak!

Fängslande kärlek landar på 4 riktigt heta pannkakor av 5

 

Rubinmannen, av Peter Tägström

Saxat från Storytel:

“Författaren Axel Ekving har under en tid burit på en hemlighet. Något som ingen skulle tro på – hans ofattbara superkrafter. Under hela tiden som Axel känt till sina förmågor har han dolt dem så gott han kunnat, aldrig visat dem för någon. Men Axel hade svårt att hålla tillbaka sin nyfikenhet, sin stora nyfikenhet på om det kanske fanns fler som han, och om de kanske hade svaret på varför han fått sina krafter?
Det blev hans inspirationen till hans bästsäljare, science-fiction-boken Rubinmannen. Han visste inget annat sätt att nå ut med budskapet om hans krafter, för att kontakta läkare eller någon myndighet var uteslutet. Han hoppades att om det fanns fler som honom så skulle de läsa boken och känna igen sig, och till slut kanske söka upp honom.
Vid en boksignering blev han uppsökt av en man som visade sig veta om Axels förmågor, en man med samma krafter. Det blev upprinnelsen till en rad makabra händelser och intriger långt ifrån vad han kunde drömma om. Aldrig hade Axel trott att hans liv skulle ta ett sådant spår som denne man ledde in honom på.”

Rubinmannen är Peter Tägströms debutroman. Vad jag förstått gavs den först ut i tryck via Vulkan Förlag runt 2014, och landade just som ljudbok på de olika tjänsterna.

Rubinmannen är något så ovanligt som en svensk superhjälteroman. En origin story, som det så vackert kallas. Superhjältar och dess origin stories är vi ju minst sagt bortskämda med i dagsläget tack vare Marvel och DC’s breeeeeda men ack så underhållande repertoar med bland annat Avengers. Dock kan jag inte minnas att jag läst (eller lyssnat på) något liknande, även om det säkert existerar många superhjältar även i litteraturen. Men superhjältar i Stockholm låter väl onekligen charmigt?

Det är det också. Det är full fart från start till slut. Det är i grund och botten en typisk ursprungsberättelse och följer den mallen troget. Inget illa menat med det, som före detta superhjältefrälst (numer uppskattar jag fortfarande temat även om det tjatats ut senaste åren) så charmas jag av igenkänningen och vägarna berättelsen tar. I yngre ålder hade jag troligen uppskattat detta väldigt mycket, för jag tror att Rubinmannen bäst tilltar ungdomar, även om den naturligtvis även fungerar utmärkt för vuxen publik med barnasinnet kvar.

Henrik Ståhl står för inläsning och jag tycker han passar materialet bra och gör det rättvisa.

En sak som dock snart börjar irritera, och återkommer tätt, är alla karaktärers benägenhet att skratta hela tiden. Dialogen blir ofta i stil med “Hehe, jaså, det menar du? Haha.” Detta handlar troligen om Henriks sätt att läsa in snarare än att dialogen faktiskt är skriven så som det låter. Bortsett från detta tycker jag att dialogen fungerar bra.

Kan ljudbokspremiären sex år efter den tryckta boken bero på att författaren börjat knåpa med en uppföljare? Det lär tiden utvisa.

Rubinmannen landar på 3,5 av 5 pannkakor

Hedonisten, av Michael Swidén

Hedonisten är första boken i en serie om (hittills) fem böcker om seriemordsgruppen RKMS.

“En seriemördare härjar fritt, ett monster med total brist på empati som njuter av att höra kvinnor lida. En Hedonist. Kriminalkommissarie Per Karlsson leder rikspolisens nya seriemordsgrupp RKMS. Men arbetet går långt ifrån smidigt när olika generationer av poliser måste arbeta tillsammans över regiongränserna. Under tiden fortsätter kvinnor att dö medan mördaren fortsätter att leva ut sina fantasier.
Trilogin om kriminalkommissarie Per Karlsson är en serie av tre olidligt spännande romaner som var och en handlar om en av de vanligaste typerna av seriemördare som finns idag. Men också om de poliser som jagar dem, rikspolisens seriemordsgrupp RKMS.”

Inläsning görs av Anders Mossling, som sköter sig bra även om han har en benägenhet att låta som om han sitter och smaskar på småkakor.

Detta är som ovan nämnt första boken i serien om RKMS, rikspolisens seriemordsgrupp. Vi får följa Per Karlsson och hans kollegor i jakten på en mördare som kidnappar och mördar kvinnor på hemska sätt.

Låter det välbekant? Hedonisten är något av ett hopkok av filmer som Se7en, Kepler-böckerna och diverse andra deckare. Låter det negativt? Det är det inte, så länge man inte förväntar sig något originellt. Jag tycker att detta funkar bra, och då är ändå rena polisdeckare inte någon favoritgenre.

Sen har vi det här med sexscener. Det kan funka som krydda, men är svårt att skriva utan att det känns forcerat eller löjligt. Här blir det lite av båda – men vad fan, det är underhållande likförbaskat!

Jag har egentligen svårt för böcker om seriemördare som utsätter kvinnor för tortyr och hemskheter (Silfverbjelke-serien är ett praktexempel där blandningen underhållning och sadistiskt våld bitvis är riktigt osmakligt) MEN – Jag väljer ju att lyssna på Hedonisten efter att ha läst baksidestexten där detta framgår mer än väl, så jag får faktiskt skylla mig själv.

Författaren har tagit sig vissa friheter vad gäller polisväsendets arbete och vissa andra aspekter, vilket han påtalar i sitt efterord. Detta är absolut ingenting som stör mig. Jag tycker tvärtom att man kan ta sig friheter så länge man får det att framstå trovärdigt nog.

På det stora hela är Hedonisten bra. Den är underhållande och spännande, tempot är högt och trevliga vändningar får mig att hålla intresset uppe även om jag kanske inte fäster mig nämnvärt vid karaktärerna. Jag kommer definitivt att lyssna på åtminstone någon mer av böckerna om RKMS.

Hedonisten kammar hem 3,5 av 5 pannkakor tack vare hög spänningsfaktor.