God jul, av Jonas Karlsson
Skådespelaren Jonas Karlsson har skrivit en kortroman (ljudboken klockar in på precis under 4 timmar). En slags julhälsning kan man kanske kalla det.
“I Jonas Karlssons finurliga julhälsning skildrar han med sin sedvanliga pricksäkerhet och med ett stort mått av humor kontorslivets vedermödor under några hektiska veckor i december. Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget. Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring.”
Jag börjar med det mest positiva: Inläsning. Jonas Karlsson är en av mina favoritskådespelare, och han är även en väldigt duktig inläsare. Klockren, rent av.
Boken i sig då? Det är en kort, dråplig berättelse som utspelar sig i ett kommunhus Karlsson serverar oss. Det mest positiva som slår mig är väl egentligen det faktum att i dessa tragiska covid-tider så är det faktiskt ganska trevligt att få bjudas på en dråplig, oskuldsfull och enkel liten bagatell som God jul. Lite trevligt som avskärmning från de betydligt mörkare böcker jag vanligtvis konsumerar.
Premissen är, som ni kan utläsa av baksidestexten, väldigt enkel: Det handlar om personalen på ett kommunhus som försöker att landa i hur de snyggast, enklast och mest kostnadseffektivt ska julpynta fasaden. Svårare än så är det inte. Intrigen räcker ungefär till den längd ljudboken bjuder på, med fokus på ungefär, för i ärlighetens namn kanske den tunna tråden dras ut lite i sin bristningsgräns. Missförstå mig rätt. Det är rappt, dråpligt, några roliga karaktärer florerar och det är tragikomiskt i det faktum att det säkerligen inte är långt ifrån verkligheten. Men det blir, i mina öron, inte heller sådär överdrivet roligt. Jag skrattar till någon gång, drar lite på smilbanden. Men visst, lite julmysigt och småtrevligt är det, kanske hade passat bra som en längre sketch eller dylikt. God jul är knappast en bok jag kommer att bära med mig länge i minnet och den största behållningen är nog i slutändan den suveräna inläsningen.
Men vill du bryta av från mörkare böcker, komma i lite lätt julstämning och känna dig tacksam över att du inte jobbar på sagt kommunhus så ska du absolut ge dig i kast med detta.