De kapabla, av Klas Ekman
Ekmans skönlitterära debut kommer med många, många lovord, så det är helt klart med stora förväntningar jag ger mig i kast med denna.
“Det gick så snabbt när tillvaron rämnade. En dryg månad tidigare hade Annas största problem varit att behöva leva med en tråkig man. Nu placerade hon kroppsdelar i soppåsar. Efteråt tog hon en kall dusch och när hon såg sig i badrumsspegeln blev hon förvånad över att se ut precis som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Men hon var inte densamma. Eller hade hon först nu blivit sig själv? Hade allt som hänt släppt fram hennes verkliga jag? Det var en verkligt skrämmande tanke.
DE KAPABLA är en kvävande thriller om vanliga människor som råkar ut för en livsavgörande olycka. Klas Ekman utmärker sig genom att skickligt finkalibrera det svartaste mörkret med värme, humor och massor av igenkänning. Resultatet är en roman som lömskt kryper under skinnet på läsaren.”
Vi börjar med inläsningen – De kapabla är uppdelad på tre röster: Lo Kauppi, Figge Norling och John Lalér. Det här med att dela upp inläsningen är ju ett grepp som jag uppskattar då jag anser att det kan skänka en ytterligare dimension till berättelsen. Åtminstone i de fall inläsarna är duktiga. I det här fallet fungerar det finfint.
De kapabla är en helt klart kapabel debut. Den är väldigt välskriven rakt igenom, dialogen känns autentisk. Det tar en liten stund innan jag verkligen fastnar för intrigen, men efter ett tag blir det riktigt intressant. Det känns lite som en blandning av Fargo och Sam Raimi-rullen En enkel plan. Allt som kan gå fel gör också obönhörligen det. Karaktärerna är välgestaltade, även om deras agerande gör det svårt att sympatisera på allvar med dem – men vet ni vad? Det gör inget.
Detta är helt klart en bladvändare. Inte nödvändigtvis för att det är andlöst spännande, men för att man verkligen vill veta hur den nedåtgående spiralen ska sluta. Trots huvudkaraktärernas minst sagt kärva sitsar blir det dock inte riktigt så nervigt som det skulle kunna bli och jag tror att det beror på att delar av deras agerande känns mindre realistiskt – ibland går det lite väl “enkelt” för dem att begå vissa handlingar, det psykologiska djupet både finns och uteblir. Det förstör absolut inte helheten, men det förtar lite av spänningen för mig. Däremot finns det en hel del trevlig och underfundig humor (LSD-ruset är genialiskt!) och en del igenkänning.
Trots ovan benämnda ris och ros är De kapabla en riktigt bra debut som lovar oerhört gott för kommande böcker. Det är underhållande och när jag väl kommit in i intrigen är jag fast.