Överlevarna, av Alex Schulman
Saxat:
“Han trycker telefonen hårt mot örat. Varför ingriper han inte? Han ser ner för slänten som mynnar ut i sjön. Han ser ladan och bastuhuset och uteplatsen med de vita plaststolarna, grusstigen som leder upp för berget. Han ser konturerna av bröderna som försöker döda varandra, en enorm slutscen vid det vattenbryn som varit fonden för hela historien. Det är ingen värdig final, men kanske väntad. Hur hade de annars tänkt att detta skulle sluta?
Tre bröder åker tvärs över landet för att sprida sin mors aska vid torpet som ingen av dem besökt på tjugo år. Alex Schulmans “Överlevarna” är en roman om att återuppleva sin barndom som vuxen.”
Vi börjar med inläsningen, som Alex sköter själv. Jag har läst en hel del kommentarer kring att han kanske borde låtit någon annan läsa in boken. Generellt är jag inte mycket för när författare läser in själva. Undantag finnes naturligtvis, och detta är ett sådant. Jag tycker att Alex gör det bra.
Boken i sig då? Jag lyssnade på Schulmans Bränn alla mina brev för något år sedan och tyckte mycket om den. Finstämd, intressant, sorglig – och oerhört välskriven. Detsamma gäller bitvis Överlevarna. Alex Schulman har ett språk som verkligen tilltalar mig. Han skriver oerhört vackert och med precis lagom mycket utsmyckning. Innehållet tilltalar mig däremot inte den här gången. Jag upplever boken som oerhört seg och det tar lång tid innan jag kommer in i och egentligen förstår vad det är jag lyssnar på. Så pass att jag ofta tappar koncentrationen. Faktum är att det är först framåt bokens sista timme som jag upplever att den verkligen kommer igång och när den väl gör det så spelar den verkligen på mina känslor. Då visar Schulman precis hur jäkla duktig han är. Jag går från att känna ett generellt ointresse till att stanna upp mitt i matlagningen och förundras när han visar sig bästa sida. Det visar på ett oerhört stort författarskap. Att jag sedan upplevde stora delar av boken som sega kan lika gärna bero på att jag befann mig i fel känslotillstånd eller inte riktigt tilltalas av berättelsen.