Hedonisten, av Michael Swidén
Hedonisten är första boken i en serie om (hittills) fem böcker om seriemordsgruppen RKMS.
“En seriemördare härjar fritt, ett monster med total brist på empati som njuter av att höra kvinnor lida. En Hedonist. Kriminalkommissarie Per Karlsson leder rikspolisens nya seriemordsgrupp RKMS. Men arbetet går långt ifrån smidigt när olika generationer av poliser måste arbeta tillsammans över regiongränserna. Under tiden fortsätter kvinnor att dö medan mördaren fortsätter att leva ut sina fantasier.
Trilogin om kriminalkommissarie Per Karlsson är en serie av tre olidligt spännande romaner som var och en handlar om en av de vanligaste typerna av seriemördare som finns idag. Men också om de poliser som jagar dem, rikspolisens seriemordsgrupp RKMS.”
Inläsning görs av Anders Mossling, som sköter sig bra även om han har en benägenhet att låta som om han sitter och smaskar på småkakor.
Detta är som ovan nämnt första boken i serien om RKMS, rikspolisens seriemordsgrupp. Vi får följa Per Karlsson och hans kollegor i jakten på en mördare som kidnappar och mördar kvinnor på hemska sätt.
Låter det välbekant? Hedonisten är något av ett hopkok av filmer som Se7en, Kepler-böckerna och diverse andra deckare. Låter det negativt? Det är det inte, så länge man inte förväntar sig något originellt. Jag tycker att detta funkar bra, och då är ändå rena polisdeckare inte någon favoritgenre.
Sen har vi det här med sexscener. Det kan funka som krydda, men är svårt att skriva utan att det känns forcerat eller löjligt. Här blir det lite av båda – men vad fan, det är underhållande likförbaskat!
Jag har egentligen svårt för böcker om seriemördare som utsätter kvinnor för tortyr och hemskheter (Silfverbjelke-serien är ett praktexempel där blandningen underhållning och sadistiskt våld bitvis är riktigt osmakligt) MEN – Jag väljer ju att lyssna på Hedonisten efter att ha läst baksidestexten där detta framgår mer än väl, så jag får faktiskt skylla mig själv.
Författaren har tagit sig vissa friheter vad gäller polisväsendets arbete och vissa andra aspekter, vilket han påtalar i sitt efterord. Detta är absolut ingenting som stör mig. Jag tycker tvärtom att man kan ta sig friheter så länge man får det att framstå trovärdigt nog.
På det stora hela är Hedonisten bra. Den är underhållande och spännande, tempot är högt och trevliga vändningar får mig att hålla intresset uppe även om jag kanske inte fäster mig nämnvärt vid karaktärerna. Jag kommer definitivt att lyssna på åtminstone någon mer av böckerna om RKMS.